Sen gick jag ut i mörkret. Hysterisk isgata råder på vägen här utanför, höll på att ramla sex gånger på vägen in till stora huset... Inget joggingväder idag direkt!
Det går bra med min capoeiraträning. Såklart är det utmanande, eftersom jag aldrig varit speciellt akrobatisk eller vig, men jag har bestämt mig för att få bättre kontakt med min kropp och då finns inget bättre sätt för mig. Capoeira är koncentration, fokus, balans, smidighet, styrka, musik och gemenskap. Bara att försöka stå så här är ju fullkomligt utmattande. Just nu övar jag på att hjula.Vill få upp kondisen också och magmusklerna inte minst.
Idag ska jag äntligen programmera min extranyckel till bilen, så jag slipper vara så rädd för att låsa in min nyckel. Det ska bli skönt. Snart åker jag mot Sala och Bilia. Sen vidare mot Norge med stopp i Kristinehamn för lunch med en vän.
Igår fattade jag ett viktigt beslut. Resan till Sydamerika som jag planerat att göra i februari skjuter jag fram i tiden.Orsaken är att syftet med resan inte längre känns nödvändigt. Syftet var att chocka mig ur apati och hopplöshet, ur känslan att i panik falla ner i ett stort, svart hål, känslan av att livet är meningslöst utan Jonathan i mitt liv och ingenting annat betyder något.
Syftet var att jobba hårt, vara på en plats hela tiden och inse att världen har så mycket fantastiskt att ge, som är svårt att fatta när man sitter i en liten håla i mörka mellansverige, och känner sig fastlåst i saker som man inte vill göra. Som att renovera hus, till exempel.
Men nu uppnådde jag just detta syfte med den kurs i kommunikation som jag var på i januari. Jag tycker att detta är så viktigt att jag tänker investera i mig själv och gå steg två i kursen, som sammanfaller med min planerade resa.
Hejdå, mitt resepresentkort på 4500 kr, jag övar på att säga nej till rätt saker och ja till rätt saker.Ibland får man välja mellan två bra saker. Inte dåligt att ha såna alternativ. Nu mot Norge på isgator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar