torsdag 31 maj 2012

Ömhet

En starkt överviktig man kommer ut ur ett rum i bara kalsongerna.
"Puss och kram!!" ropar han högt och glatt. "Puss och kram!!"
Sen går han in igen och stänger dörren.
En kort stund senare kommer han ut igen, fortfarande endast iförd kalsonger.
I den ena stora handen håller han en liten blommig damaftonväska i de små rundade handtagen.
"Jag ska raka skägget", förkunnar han, och försvinner ut på toaletten med majestätiska kliv.

Det finns någonting i mig som mjuknar där, och jag bara älskar att vara i det här livet.
Där saker händer.

Det bor sorg under ilskan

En sorg över att inte ha kunnat nå fram i en glad dans mot kärleken.
En sorg över alla försök från båda håll, en smärta i att hindren var för stora. Eller att jag var för liten. Jag rymde inte utmaningen. Den blev för stor. Under den förkastliga ilskan mot mig själv - över att ha varit så svag att jag inte kunnat hålla fast vid tron på den jag är - finns en känsla av klarhet. Att saker händer för att de behöver hända. Kanske var det en del av vad jag skulle lära av de här två åren. Rasera för att bygga mig starkare. Att bli autonom. Nu.

Jag tror inte att det finns något som är mera smärtsamt än att älska någon och inte klara av nå fram till kontakt. När dansen blir en kamp. Leken ett spel. Hoppet en rädsla. I längtan efter kärleken, tappas kärleken bort och relationen blir en drog, ett beroende, ett gift.
Jag känner att det äntligen har släppt. Jag är jag. Fri från symbios.

Och störst av allt är ändå kärleken!
Vad vore vi utan den?
Lurigt.

Vem fan är man

Det borde ju vara jag, som vet.
Men den egna definitionen av fröken H.N har trasslat in sig i andras. På detaljnivå. När jag tänker på det blir jag riktigt förbannad. Dags nu att definiera vem jag är, Jonna Helena Elisabeth Nygren, sista maj 2012.

Hädanefter kommer jag inte att lyssna på människor
som anser att de vet bättre än jag själv angående:
vad jag känner
hur jag mår
om jag är i kontakt med mig själv
vad jag klarar av
varför jag säger det jag säger
varför jag kör just den motorcykeln jag kör
varför jag agerar som jag gör
varför jag inte gör det jag inte gör.


Jag är icke perfekt. Jag är helt enkelt exakt där jag är med mig själv just nu, i den här fasen av mitt liv och min personliga utveckling. Varken mer eller mindre. Ingen annanstans.
Om jag gör saker undermedvetet, så kommer jag att fortsätta att göra saker omedvetet, tills jag kommit tillrätta med de blinda fläckarna hos mig själv. Att försöka säga att jag egentligen är något som jag själv inte har sett och vet om än, är att be ett barn som inte lärt sig gå att springa ett maraton :-)

Och tills dess: Det du ser är det du får.
Är du inte nöjd med det pussel som den här praktfulla kvinnan kan erbjuda, får du hitta nån annan att leka med.

Hightec

Jag sitter nu  och åker i en bil bakom en norsk buss som har wifi. Ville bara se om det var möjligt att göra en uppdatering via den. Vilket galet samhälle vi lever i!

onsdag 30 maj 2012

Mera om nytt

Morgonsolen vältrar in genom glaset, fräter ut en vit ruta i trägolvet. En dörr till en annan värld. Nya platser bjuder på sätt och vis in till en mental vakenhet: det går inte att stagnera i rutiner när världen omkring mig ständigt förnyas. Miljö, människor och praktiska göromål.

Den inre världen blir tydligare när den yttre är föränderlig. Jag noterar vad som är konstant. Det som jag bär med mig från plats till plats, mina egenskaper, mina förmågor och mina rädslor. Jag funderar kring vad det är som jag tycker så mycket om i detta omkringflackande liv. Kanske är det livslusten, att vilja ha mera, att kunna boosta andra genom att komma in under en begränsad tid och inte vara sliten av de utmaningar som långa perspektiv ger. Är det en flykt? Eller en resurs? Eller är det både och?

Den här platsen är mycket vacker.

tisdag 29 maj 2012

Ny plats - nytt nu

Min mamma sa igår kväll att det är jobbigt att byta säng. Hon sover just nu i gästrummet för att inte väcka sin man, som är sjuk. Jag tänker på hur ofta jag byter säng. Mycket, mycket ofta. Så här ser min säng ut i kväll.

Att definiera sig själv

Det tillbringade jag dagen med igår, i en helt fantastisk miljö och med hjälp av en person som ställde bra frågor. Kanske hjälper vacker natur hjärnan att klarna.

måndag 28 maj 2012

Nåt är annorlunda i hjärnan

Ni vet. Olika signaler utifrån sätter igång saker i oss, et c. När jag greppade den här muggen i skåpet igår och läste texten, kändes den ljus. Det kan vara lite svårt att förklara men vad det handlar om är att jag börjar få en annan inställning till motgångar. Det är som om dualismen håller på att rinna ut mig.

Ledig sommardag

Efter lite action på jobbet, var vi plötsligt en väldigt övertalig personalgrupp. Det resulterade i en ledig dag för mig - i solen vid poolen. Dessutom var det helgdag så jag fick dubbelt betalt! Helt otroligt... Ibland är livet som att vinna på lotto utan att ens köpt en lott.

Nu har jag ett dygns fritid innan jag går på nästa pass längre norrut. Det blir ett dygns äventyr i Oslotrakten, spännande.

lördag 26 maj 2012

Talboksuppläsare

Idag fick jag för mig att jag skulle bli talboksinläsare.
Gud vad spännande, att gestalta bra historier med verktyget min röst!
Jag har ingen aning om vilka som läser den här bloggen sedan den blev officiell, men ni får gärna lyssna på mitt röstprov och om ni gillar det ni hör, kanske ni lägger ett JA för mig.

http://www.storytel.se/315522-upplasare-Helena-Nygren

Känslor öppnar själens ögon

När jag känner mig maktlös och full av sorg kommer jag närmare mig själv. Och närmare de människor som jag delar känslorna med. Det är svårt att acceptera en obotlig sjukdom. Jag vill helst kunna kontrollera allt. För i kotroll riskerar jag inte att bli utsatt för smärta. Jag har lärt mig att smärta är något negativt som bör undvikas, men egentligen fattade jag redan i 25-årsåldern att smärtan egentligen är det enda som kan lära mig något om mig själv och få mig att utvecklas.
Kanske gäller det även andra.

Vi är alla lika i massans energiflöde. Det sitter ingen liten farbror nånstans i ett hörn och dömer. Jag är min enda domare, regissör och förlåtare. Livet handlar om att ha empati för sig själv och andra i det faktum att livet är svårt, smärtsamt men också underbart, och vi är i det, just nu, tillsammans.

Miljarder människor har kämpat sin ojämna kamp innan oss. Att måla sin egen livstavla. Är det kanske så det hela ser ut.

fredag 25 maj 2012

Sorg

En sjukdom har drabbat min närmaste familj.
Ikväll är livet stillastående.

Brinnande människor och hus

Kan man bli immun mot kaffe?
Jag satt i en fåtölj och såg på en rolig film, drack kaffe och somnade gång på gång. Mycket skönt, men rätt konstigt. Koffein kanske är för mig vad amfetamin är för en ADHD:are.

Idag mailade läraren Lennart till mig. Vi träffades för ett par veckor sen på hans nedläggningshotade skola. Nu hade nån tänt eld på hela skolan så Lennarts klassrum hade blivit helt förstört. Innan jag gick därifrån sjöng klassen (med 15 olika nationaliteter) en sång för mig:

 ”Vi vill vara tillsammans, och bygga detta land. Vi vill inte se ett Tensta, förstöras av elak brand.”

Dagen efter brann deras skola.

Värme

Igår tillbringade jag dagen hemma hos min mamma och hennes man.
Det kändes för första gången på länge riktigt skönt att vara där. Jag kände mig välkommen som jag var, vi firade en jättefin 80-årsdag och ön blommade från asfalt till trädtoppar.
Kvällen slutade med några timmar vid en magisk plats vid havet nära Uddevalla. Det magiska var en kombination av trevligt sällskap, gammal vänskap, levande glada barn, första grillkvällen, första badet, folköl, solnedgång, vattenormar och livshistorier.

Barnen lärde mig denna dag att en röd startkabel kan upplevas snyggare än en svart, att det är kul att öppna kylskåpet med en stor tång och att det är skittråkigt att sluta när det är som bäst.

onsdag 23 maj 2012

Göteborg, bästkust och hav

Livet har varit intensivt det sista. Åkt hit och dit, blivit haffad av polisen, varit markspekulant, lärt mig om kabbeleka, lyssnat på måsar, tittat på havet, uppfyllts av känslor, tagit anklagelser med ro. Efter 80-årsdag idag ska jag nu sova massor!

söndag 20 maj 2012

En hel värld på en dag

Idag är min sista hela dag här ute på landet på ett par veckor.
Det har varit sommarvärme och jag har sovit i gräset, ätit lunch med vänner, talat om livet på många olika nivåer. Livet känns ytterst närvarande i all smärta, rädsla, hopp, renhet, trasslighet och intensitet. Spikar i gamla brädor river upp sår på min kropp. Tittar på blodet. Känner styrkan i kroppen. Jag är så levande.

lördag 19 maj 2012

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är

I ljusa irisringen

du bär en mörk pupill
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till


Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär

Erik Blomberg, 1920

Att göra ingenting

är det jag brukar vara sämst på. Det vill säga, låta tiden löpa fri utan inplanerade saker. Lämna tomrum. I går när vi kom hem från bröllopet var verandan full av sol, och jag bara satt där och njöt på obestämd tid. Härligt. Efter återhämtningen var det dags för bygge. Ställning monterad, isolering tillskuren, pappen på och nu får det inte komma regn! Ett telefonsamtal med vargar satte mig på prov - som vanligt med att acceptera att världen ibland inte ser ut som jag hoppas.

Jag är riktigt nöjd men min nya lilla kamera - Legrian som jag filmade med igår. Har inte använt den så mycket ännu, men det blir riktigt fina bilder. Fast micken är nästan större än kameran, haha.


Middag med min sambo i soffhörnet och ett oväntat möte gjorde den här kvällen värd att minnas.

Bröllop i Nysätra

En av mina nyaste vänner gifte sig igår. Det var ett otroligt vackert bröllop - brudgummen hade en speciell militäruniform och bruden hade en folkdräkt, Leksandsdräkten. Solen strålade, himlen var blå över ängarna av grönt. En svensk nysommardag, så oskuldsfull som en dag kan vara.Inget oskuldsfullt brudpar, dock. Utan ett explosivt, provocerande, normbrytande par som utkämpat många strider för att komma till den punkt där de står idag. Massor av smärta. Massor av det mesta. Två otroligt kraftfulla energier som möts - när de flyger sida vid sida har de ingen gräns, när de frontalkrockar, dör de nästan.
De utsätter sig för risker och det berör mig. Jag har saker att lära av dem.

Musiken höll på att spränga kyrkan inifrån. Brudens kör var där, och många andra duktiga musiker och sångare. Ceremonin tog två timmar, men det kändes bara äkta och med varm känsla varenda minut. Sen åkte vi till parets kloster och minglade, drinkade och så småningom åt vi middag. Många tal handlade om entreprenörskap och en längtan efter att förstå världen. Jag fick tillfälle att lära känna en diakon som lämnat livet som lyxhustru och startat soppkök i Norrtälje.  Efter goda viner och utsökt mat kördes vi i buss till Haga Slott utanför Enköping. Där uppträdde trollkarl och bröllopstårtan serverades. Den var ett märkligt hopkok av frackväst och nakna kvinnliga bröst,

Jag råkade dock få i mig lite för mycket sprit helt enkelt, och däckade till sängs vid fyratiden. Innan dess hade vi dansat i många timmar - jag för första gången på jag vet inte hur länge!

torsdag 17 maj 2012

Girl power

Synkade ihop mig med två brudar på gruskörningen som hade samma hoj som jag. Vi var totalt 14 pers som halkade omkring i lera, på sprängsten och rullgrus, allt för att bli säkrare inför sommaren. Men en stor bonus var de här två coola mammorna! Det var sju tjejer på kursen, det var också kul, nivån var rätt hög. Jag vill köra mera grus! Blir säkert turer tillsammans i sommar.

Kvällen innehöll ett möte under ett stort träd som jag längtat efter. Tyvärr blev det alltför kort!

onsdag 16 maj 2012

Grannarna har kommit :-)

Ny karriär?

Har just kommit på att jag borde söka som programledare till Bygglov. Tror att jag hade kunnat göra ganska kul inslag. Ska ringa i morgon och kolla läget.

Jag köpte en regnskog

Stockholm igen! Bussenhusskolan har två helsvenska elever, resten är andra generationens invandrare. Underbar femteklass med 15 nationaliteter. Vi hade jättekul och det slutade med att de sjöng en sång för mig. Klassföreståndaren Lennart är en man med stort hjärta och en längtan efter att bli rockstjärna. Han skriver engagerade brev till stadens politiker för att han är orolig för sina elever.
Tur att det finns folk som Lennart. Skolan, som ligger i ett  fint naturvårdsområde med gammal kulturbebyggelse bredvid, ska nämligen läggas ner och alla elever ska flytta till en annan skola som ligger inträngd i segregationsghettot. Klasserna kommer att bli stora, lärarna deppiga och gängbildning är redan ett faktum på den nya skolan.

Vad tänker dom med, politikerna? Hur kortsiktig får man lov att vara?
Det skulle vara intressant att göra en uppföljning på eleverna i denna klass och se hur de landar, nu när klassen splittras. En del söker friskolor, en del slussas direkt över till betongen. Ska kolla upp hur många svenska barn med svenska föräldrar som går i ersättningsskolan.

Hur kan segregationen och klasskillnaderna se ut så här år 2012?

tisdag 15 maj 2012

Nåt slags frid

Jag försöker ha tidiga vanor och gå upp samtidigt som min sambo Anne Lie, vilket betyder kvart i sex... det är skönt, för när man åker hemifrån klockan sju, blir dagen verkligen lång. De första timmarna går långsamt, och luften är så skön att andas. Solen och sommaren kom en stund idag, och jag har varit ensam med mig själv och vårstädat i trädgården. Skönt efter så lång tid i den kollektiva världen - först alla institutionshem och sen internatkurs, sen föreläsning, vänner, sambon... och idag, helt folkfritt. Behöver sådana dagar för att själen ska komma ikapp. Hämtade byggställningen i full storm på eftermiddagen, det blåste verkligen så jag höll på att ramla! Hur sätter man upp en byggställning när man är ensam?


I morgon ska jag jobba i Stockholm. Filmen smyger långsamt tillbaka in i mitt liv.

måndag 14 maj 2012

Sista två fasaderna

Nu ska det ske!
Problemet är att det ska regna hela veckan, inte bra. I morgon är det ok, men sen går det utför. Ikväll har det varit lite förberedelser hemmavid inför fredagens bröllopsfest! Det ska verkligen bli roligt att hålla tal. Kanske får jag också gifta mig någon gång - på riktigt och inte bara som en dröm i cyberrymden. Vem vet?

söndag 13 maj 2012

Tillbaka till hem

Stockholm och inspirationsdagen idag blev bra. Jag bestämde mig för att strunta i att förbereda mitt föredrag och bara gå på känsla. Det blev lyckat - det möjliggjorde att tala utifrån mitt hjärta istället för ifrån mitt huvud. Det blev varmare, mer spontant. Utmanade både mig själv och hundratalet besökare med att sjunga en ton tillsammans. Det blev en vacker kör som kändes mäktig och stark. Efter det pratade vi om att utmana sig själv, att göra val i oväntade situationer och att ha själen med sig i det man gör. Jag kände mig närvarande och levande och en liten ytterligare bit tillbaka till mig själv.

Satt i solen på en grön låda och åt en macka och fortsatte att känna mig levande. Sol, för första gången på evigheter. Glad. Nästan lycklig av kören. Sen middag med mina två pantertanter som alltid ger mig goda råd om livet. Och nu sitter jag hemma på gården utanför Uppsala i min säng. Äntligen.

lördag 12 maj 2012

Byta värld från insidan till utsidan

Det är flummigt med känslor. De bara är där och med de rätta nycklarna når man raka vägen in till total panik och skräck eller till total stillhet. Men det krävs en del att hantera de där nycklarna.

I morgon ska jag föreläsa för ett par hundra ungdomar om varför de ska göra film. Plötsligt ska jag växla över från totalt inre fokus till att prata om uttrycken som är ett resultat av mina behov att skapa: mitt filmande. Det ska bli kul! Läskigt men kul. Läskigt på grund av att jag varit snickare så länge nu. Men när jag ser på utdrag ur mina filmer här på mitt kursrum, känns de som en del av mig. Det kommer att gå bra.

Byggställning


Förra gången jag hyrde en byggställning var det av en man som var alkoholist och blev väldigt arg när han drack. Det var viktigt att ringa honom vid rätt tillfällen och fråga om jag kunde få hyra. En period började han telefonterrorisera mig :-) Men nu har jag hittat en ny byggställning i Österrunda! Det känns skönt att slippa lite konfliktytor.

Jag har en annan byggställning också, runt mig själv. Just nu består den av vänner, min terapeut, naturen, min utbildning som jag just nu går samt att sova och äta bra. Jag sitter ibland i ett litet torn och iakttar mig själv och mina reaktioner när jag blir känslomässigt stressad. Kroppens reaktioner. En reaktion är hetsätning. Jag kan äta utan känsla och inte känna mig varken mätt eller hungrig. Jag får ett sug efter socker och köper choklad. Sen skäms jag över att jag beter mig som jag gör. En annan reaktion är utebliven mens. Maniska tendenser - sova lite, tänka mycket, få impulser som jag oreflekterat följer.

Frågan som har satt igång dessa reaktioner hos mig är: Vem har sanningen om det jag upplever?
Det vill säga. Om jag upplever att en person i min närhet shockar mig med sitt beteende och jag får en känsla i mig. Vem kan bedöma om den känslan är rätt. Vad är vad?
Saker händer i affekt, men vart går gränsen? Finns det gränser? Vart går min gräns!!

Nu har jag i alla fall benat ut: Känslan gäller. Om jag känner mig på något sätt, så är det det som är sant för mig. Då kan sådana situationer inte få uppstå. Så enkelt bara.

torsdag 10 maj 2012

Det är komplicerat

Vad gör mig lycklig? Varför hamnade jag i skogarna utanför Uppsala? Vad betyder något? Varför kan jag inte skilja på vad jag vill ha och vad jag behöver? Hur kommer det sig att man kan leva länge och intensivt utforskande men ändå missa väsentliga saker? Hur övar man på att vara skiträdd? Varför är det tusen gånger mer effektivt att känna en känsla än att prata om den? Hur kan en ångest bara släckas ut? Var finns humorn?

onsdag 9 maj 2012

En kurs i mirakel

Mirakel i det här fallet är att vara villig att lära om vissa principer som vår kultur förankrat i våra hjärnor. För mig innebär det att bryta en del mönster som ger mig stora problem i nära relationer. Att betrakta mig själv utifrån och se på varför jag försätter mig i en offer- eller hjälparroll, och vad jag omedvetet gör för att hålla mig kvar i dessa roller. Titta, analysera och hitta vad som krävs för att ta mig ur spelet och agera utifrån trygghet i mig själv istället för ifrån rädslostyrda modeller. Inse att nåt så trist som en offerroll ger en människa vissa "fördelar" i det sociala spelet, som gör att det på vissa sätt kan vara både safe och lite gött att stanna kvar i den.

Det finns nån konstig komfort i att vara ett offer för sina elaka föräldrar eller sin dumma fri eller sin dominanta chef. För det är ju skönt att folk har empati med att man har det så svårt. Och om man är ett offer för yttre krafter, så är man ju befriad från allt ansvar!! Och det kan vara tryggt att inte ha några val eller alternativ - allt är ju ändå kört. En slags skruvad makt över sig själv. Yeee. Kusligt. Men vi väljer ju själva hur vi vill se på livet och var vi vill placera oss i det. Dagen idag har handlar mycket om roller överhuvudtaget, det här delkursen handlar om kommunikation i nära relationer och det är såklart väldigt bra att öva sig i. Nu är jag dödstrött och ska försöka återge lite mer av mina tankar i morgon, när jag har nät på datorn och inte bara på min yxiga telefon.

tisdag 8 maj 2012

Västkusten och vidare till Värmland

Ahhh!
En underbar natt igår natt!!
Framme på Orust kunde jag inte låta bli att dra fram kameran och stativ när jag såg månen, som var nästan full. Det slutade med två timmars omkringramlande i mörker med grejerna på klipporna. Min extrason har fortfarande min pannlampa och jag har varit för snål för att köpa en ny. Snart ska det ske!

Gick och lade mig i pappas röda sovsäck, helt lycklig och nöjd.
Dagen efter avklarade jag några möten och sen var det dags att köra 4 h till Molkom där jag ska på del tre i min utbildning jag går i år. Nu är temat non violent communication.

måndag 7 maj 2012

Måttstocken

En vän M och jag diskuterar måttstocken som man hela tiden dras med på olika, irriterande sätt. En av mina lärare kallar måttstocken för vargarna.

JAG "Jag blir arg på mig själv ibland för att jag inte är bättre än vad jag är. Tror de allra flesta gör det.  Värderar sig själva utifrån nån måttstock som är fel från början. Synd."

M "Undrar var måttstocken kommer ifrån?"

JAG "Tja. Våra föräldrar, och sen resten av samhället som inramar oss. En mix av skräp från gamla religioner, skolor, artighetsprinciper, marknadsekonomin. Alla vill påverka oss i hur vi ska se på oss själva som lyckade.

M: "Hur ändrar man den?"

JAG: "Man måste bli tillräckligt trygg för att kunna skita i den yttre måttstocken och skapa en ny, inne i sin själv.  Det trixiga är att Måttstocken ofta är manipulativ och lömsk. Den blandar ihop sig med våra intressen och med vårt behov av kärlek. Kanske är nyckeln ut Trygghet. Och nyckeln till trygghet är att bli förvissad om att vi är värda all kärlek, trots att vi är just så ofullkomliga som vi är. Alltså helt utan Måttstock. Om vi kan ta mod till oss och våga tro på det, borde vi kunna frigöra oss från de yttre påtryckningarna."

JAG: "...Jag blev förresten rädd häromdagen att du hade tröttnat på mig. Nu känner jag mig modig som säger det. Rädd att bli avvisad, att vara fel, för mycket, för på, e t c. Så kan man alltså känna även om man är 38 och har en hyfsad grundtrygghet med sig."

M: "Och jag är trött att tycka om, bli lämnad och övergiven igen. Därför backar jag."

M: "Du gör många modiga saker nu".

JAG: "DU också."

M: Rädslor förstör ganska mycket".

JAG: "Shit ja. Hur mycket som helst. Vänskap, jobb, relationer... man är aldrig för vuxen för att känna sig liten och sårbar.

M: "Går det inte över, menar du?"

JAG: "Nej."

Och så fortsatte samtalet.
Det var ett fint samtal. Jag ville bevara det här.

söndag 6 maj 2012

Att göra saker långsamt

Jag arbetar ibland med att vara kreativ tillsammans med ungdomar som har svåra psykiska handikapp. De får mig att se världen på nya sätt. Ofta går allt väldigt långsamt, så att en manisk människa som jag får tid att tänka efter 10 gånger innan vi kommit nån vart. Det kan visa sig vara väldigt bra. Det borde flera människor hinna, oftare.

Jag försöker fatta hur det känns att leva ett liv där en katt som ligger på rygg på marken kan framstå som så livsfarlig att en tung grabb med desperat blick hoppar upp i min famn. Jag övar på att föreställa mig hur en macka plötsligt kan förvandlas till en hög med larver, hur arga röster skriker högt på mig inne i huvudet, hur det känns när det plötsligt ligger en massa okända människor i min säng.

Ungdomarna gör mig kreativ. Jag får odla min empati, både för dem och för sidor av dem som jag också kan se i mig själv och andra människor i min närhet. Ibland har jag inte en chans att återgälda det jag får av dem. Jag når inte in, blockaden är för tjock, även för mig som är bra på sånt där. Kontakt.

Livet blir ju till stor del det som man personligen tänker. Jag är vad jag äter och jag är det jag tänker. En sak som jag till exempel tänkte på idag, under partiledardebatten, var hur viktigt det är att ha sina värderingar intatuerade i själen. Alltså med tanke på alla de beslut som vi måste fatta hela tiden: vems behov ska gå först just nu? Ska jag välja det eller detta? Och från vilken punkt i mig själv gör jag det här valet? Från känslan av en hög med larver eller från känslan av att äga världen, dansande på en oljetanker?
Och reflektionen jag gör är att en hel del folk inte ens har hunnit reflektera över vilka värderingar de egentligen har.

Var är man då? Vem är man då?

lördag 5 maj 2012

Vattendramat

Det var egentligen vattnet som ställe till med hela mitt bygge i den lilla landsbygdshålan Ribbingebäck. För när jag började bryta bort taket i det pyttelilla badrummet på övervåningen, visade det sig att stora delar att rummet var fuktskadade. Jag rev och rev och lärde mig såga med tigersåg och det blev ett stort hål i rummet där man kunde stå och sippa på en kopp snabbkaffe och blicka ut på min lilla friggebod längre bort. Hela rummet och en del av taket var i trasor. Det kändes lite trist. Det enda som var kul med det var att det visade sig bo fladdermöss i taket, och nu flyttade en av dem in i huset. Han hängde upp och ner i ett hörn av badrumskaoset och sov på dagarna, men på nätterna flög han omkring i mitt sovrum som en liten ljudlös projektil.

Jag insåg att jag var tvungen att bygga ett helt nytt badrum. Någon annanstans. Problemet var bara att huset var väldigt litet. Inte bara att tjoffa in ett badrum lite snyggt, sådär på vänsterflanken. Jag skulle bli tvungen att bygga ut huset! Ja, ja, det kan väl inte vara så himla svårt, tänkte jag.

Del två i själva vattendramat kom när jag skulle bryta upp golvet i det sunkiga köket. Golvet var ett gammalt gympasalsgolv som sett sina bästa dagar. Och under golvet visade sig bjälkarna vara helt kassa, på grund av ett gammalt avloppsrör som legat på marken och läckt. Fukt=skadedjur. Under trappan, där vattenledningen kom in i huset, var det som värst. Jag fick hiva ut allt gammalt golvspån och byta ut alla golvbjälkarna. Som tur var hade skadedjuren flyttat ut redan, det var bara resterna av deras mat som jag fick ta hand om...
Där stod jag alltså i mitt hem, utan golv i köket, utan vatten, utan badrum och utan kök. Typiskt mig.

Twitter

Just den här kvällen, när min klient lagt sig, repade jag mod och gick med på Twitter. Nån gång måste jag ju ta tjuren vid hornen och kliva tillbaka in i mediavärlden, den är ju trots allt rätt kul på sitt sätt. Så varför inte ikväll? Den här hittills osynliga bloggen om mitt vildfriserade liv, åkte med på kuppen.

Jag rensar nu igenom alla bilder från husrenoveringen hittills, en hög varje kväll. Hittade bland annat den här godbiten. Precis som jag själv, hade mitt hus flera skelett gömda på konstiga ställen. Hittills har det dykt upp tre. I huset alltså. I mig är dom så insyltade i varandra att jag inte har koll på hur många dom är.

Kvinnor i diverse stugor

När jag surfar min dagliga dos idag, ping-pongas jag mellan länkar som leder mig in i olika stugor runt om i landet. Jag kastas in i rum där kvinnor sitter och livsprocessar så att taken lyfter sig. De skriver lappar och klistrar upp på köksväggar, de lär sig spela trummor, de gråter och har ångest, de har kasst med stålar, de skiter i det, de möter varandra i cyberrymden. Jag är en av dem. Det är bisarrt, men vackert.

Jag är en av dem, med undantaget att jag i den här norska stugan just nu tjänar otäckt mycket pengar på kort tid. Men dom ska min galna rörmokare ha. Och min affärsmässiga kursledare i zen coaching. Och min elektriker. Och min snickarpolare Kjelle.  Och säkert nån mer som jag har glömt!

Om man ska utbilda sig nån gång och inte bara gå i livets taggiga skola, borde man bli Röris. För satan vad flummiga de är. Av alla mina hantverkare är Röris helt klart värst. Ja, det vill säga, om man undantar Henke, snickaren som skulle jobba med mig och sätta upp nybygget från start. Han kom första helgen med ritningar och allt, sågade frenetiskt tio timmar om dan, och sen försvann han. Han har inte fått betalt, för jag får inte tag på honom. Om någon känner igen mannen på bilden så kontakta gärna mig o ge mig ett telefonnummer :-)

fredag 4 maj 2012

Det rör sig i själen

Jag sitter i en stuga mitt ute i skogen uppe i norska berg. Det känns rätt, jag får massor av tid att tänka och känna efter. Det kommer mängder av tankar, ungefär som att de legat på hög i ett hörn inne i min hjärna väldigt länge. Det kommer också lust, lust att engagera mig i samhälleliga frågor igen, efter att ha tokflippat på renovering och gått en utbildning i byggbranschen under ett år. Jag skulle kunna starta en nytt koncept på träningsläger: bygg dig i form!!! Klättra på tak, bär reglar och isolering, kravla runt i kutterspån, kräla under husgrunder och sopa bort gammalt halvförmultnat virke och benrester. Bygg dig stark i psyket genom att förstå att du pallar mer än du tror, och du klarar mer praktiska saker än du nånsin kunde haft fantasi nog att föreställa dig.

Sen, när alla byggt sig glada kan jag sälja husen och tjäna feta stålar. Bra idé va?

onsdag 2 maj 2012

Jobb i massor med dagar

Det gick bara inte att tacka nej till tiotusen för knappt två dygns jobb... Pengarna betalar min delkursavgift på tredje delen av zencoachingutbildningen som börjar nästa vecka. Det ska bli så bra och intressant att äntligen gå den. Så det blev inget Göteborgsbesök just nu, det får vänta till slutet av maj.
Då blir det 80-årstårta för min plastpappa, som just nu är jättesjuk och inte knappt kan röra sig på grund av prostatacancer. Det är ingen fara för hans liv, men han har så jätteont och det är så synd om honom.

Nu är jag lite groggy efter att ha skrivit timrapporter och excelark och det känns bra att jag har mailat iväg fakturor både för filmjobb och för jobb här i Norge. Jag håller i alla fall den delen av avtalet med min terapeut. Det är värre med de känslomässiga delarna...

Idag hittade jag ett stipendium som det är deadline på i morgon. Jag kommer tyvärr inte hinna söka det, men det hade passat perfekt till ett projekt som jag håller på att planera. Det kommer dock alltid flera tåg. Det är aldrig för sent för en bra idé.