torsdag 29 september 2011

Ålder är relativt

I Rom under takåsarna. 23 grader varmt klockan halv två på natten, jag och faster språkar. Plötsligt springer hon iväg nedför trapporna för att hämta handdukar. Hon bär två tunga väskor - tyngren än mina - ned för långa trappor. Varifrån kommer hennes styrka och outtröttlighet? Tack, kära värld för mina gener. Trots att de medför en hel del komplikationer så skulle jag inte vilja ha andra. Jag behöver lära
mig tygla det som är svårt med att vara som jag och behålla resten. Jag är stark, frisk och svåruttröttlig. Även när jag är sjuk orkar jag förvånansvärt mycket. Positiva känslor ger mig massor av energi.

Idag har vi vandrat långt i platta sandaler och lärt oss att det krävs ett bastant sinne för att bära mycket kunskap.

tisdag 27 september 2011

Resdags

Nu ger jag mig av mot kunskapens land Italien. Med en kvinna som är mera spetsad än jag, nämligen 82 åriga faster Lulle. I jämförelse känner jag mig långsam och trött som en pingvin. Det ska bli spännande att höra vad hon har att berätta om sitt liv. Kan säkert ge mig några ledtrådar till mitt eget, eftersom vi är så lika.

Idag har jag besökt mina gamla kollegor i en av deras nya lokaler. Det var kul och jag träffade Anders, som ljudlägger Frida Edwards film som jag plåtat.
Kvällen bestod av filosofisk hörna
med moster. Vi trollade bort tiden.

måndag 26 september 2011

I en parrelation

Vill jag kunna känna mig både stark och svag. Jag vill kunna både trösta och stötta, och bli omhändertagen eller stundtals guidas fram. Jag vill kunna prata på samma nivå, jag vill utvecklas och förstå hur saker fungerar tillsammans - både med ting inom oss och med helt andra saker utom oss. Jag vill dela upplevelser och planera en framtid med dig, där vi båda känner att vi vågar lita på att det som vi planerar faktiskt kommer att hända, att vi kommer att finnas där för varandra. Jag vill kunna skratta ofta och mycket både ensam och tillsammans!

Jag vill kunna vara den som du kan sjunka ner hos, slappna av och vila med. Jag vill vara den enda som smeker dig över håret, som drar fingret längs linningen på din indiska skjorta, som står bredvid dig framför spegeln med tandborsten. Jag vill dela min nakenhet och sorg med dig. Jag vill se och respektera dina önskningar och behov och sätta dem på samma nivå som mina egna. Jag vill känna en längtan efter att dela och en villighet till att hitta kompromisser.

Jag vill att du ska kunna känna av och  lita på att det är du och ingen annan som har en särplats i mitt liv och hjärta, att du är den som kommer först när det handlar om lojalitet och stöd på olika plan. Jag vill vara tydlig mot dig med vad jag vill och vad jag inte tycker om. Jag vill kunna vara mig själv med dig. Jag vill vara en källa för inspiration för dig, jag vill beröra dig.

Allt det som hänt har skapat mig

Utan de jobbiga stunderna. Utan allt det som jag skäms för. Utan det i min historia som skrämmer. Utan alla människor jag mött på olika nivåer, i olika tider. Utan alla de där svårigheterna, utan skammen, tvivlet och allt det som varit svårt, hade jag inte blivit jag utan nåt helt annat. Min historia måste inte uppskattas, men den måste få lov att finnas.

Jag uppskattar sushi och tycker om att laga god och nyttig mat. Men jag gillar - och består också till en del av - kokt torsk, bröd med fruktbitar i och matrester.

Idag har jag fått en bra lektion i Tydlighet. I morgon ska jag öva på att vara extremt tydlig mot varje person som jag möter. Godnatt.

söndag 25 september 2011

Minnen

I går kväll hade jag ett långt samtal med en gammal konfirmationskompis. Han hörde av sig på Facebook med en filmidé, och vi kom att prata om resan vi var på ihop för 22 år sen. Han berättade att jag hade dykt upp som gubben i lådan och varit en central person för honom i hans livsval då när vi var små, eftersom jag fått honom att tro på att man kan göra det man verkligen vill.  På nåt sätt lyckades jag tydligen nå fram till honom då med nån slags riktig, äkta och viktig inspiration. Han var 14 och jag 15 och jag minns honom som en glad, naiv och godtrogen flaggstång.

Jag blev verkligen glad för att han valde att berätta det här för mig, eftersom jag just nu tänker väldigt mycket kring min ungdomstid och det mesta känns ganska suddigt. Tänk att jag kunde bidra med något så viktigt för nån utomstående för så länge sedan.

Vi pratade om Hastings och tiden där. För mig övergick samtalet till att bli jobbigt eftersom den resan innehöll saker som jag bara velat glömma bort under resten av mitt liv. När han började berätta om människor som varit med på resan och vad vi gjorde, kom jag inte ihåg någonting! Inga namn, inga kickasstjejer från Singapore, inte Gösta från Monaco, inte ens prästen! Jag blev helt chockad och försökte verkligen minnas, men det enda jag kom ihåg var huset som jag bodde i tillsammans med min svenska reskompis - hos en tokfrireligiös familj.

Samtalet gjorde att en del minnen dök upp som skuggor från rymden. På ett sätt var det bra, eftersom det var bra saker han berättade. Han köpte en gitarr där, som jag spelade på. Jag kom ihåg det! Jag kom även ihåg en trevlig engelsk hippie som också spelade gitarr, som faktiskt till en viss grad inspirerade MIG att spela och som jag sen brevväxlade med i flera år. Vi träffades aldrig mer, men jag har nog fortfarande ett kort på honom nånstans från hans lägenhet i London.

Varför ska de mörka minnena lämna djupare spår än de ljusa - eller gör de inte det? Varför har jag glömt bort alltihop? Varför har jag glömt prästen om han nu var så rolig och bra. I alla fall var det trevligt att prata med Björn igen efter alla år. Han bor i Tyskland och sjunger opera - det var musiken jag inspirerade honom till.

Idag var jag på konsert i en vacker kyrka. Blandad musik från latinamerika, norge och indien, det var riktigt bra och bitvis vackert så jag fick rysningar. Jag bara satt och blundade och insåg plötsligt att jag längtar väldigt mycket tillbaka till musiken. Det var en skön känsla. Tidigare på dagen hade jag snörvlande förkyld spelat och sjungit in en sång som jag övat på till en person jag tycker om.

lördag 24 september 2011

Norge och framtiden

Jag jobbar 3 1/2 dygn i månaden i Norge. Avsikten med det är att hålla ekonomin flytande och få mycket tid över till annat som jag vill göra. Men just nu består detta "annat" mest av mitt renoveringsobjekt till hus, och det känns frustrerande. Det är så ju mycket annat som egentligen är viktigare i livet.

Jag har fått i uppgift att definiera just det. Vad som egentligen är viktigt för mig i livet. Och hur jag hanterar det just nu. En oerhört svår uppgift, indelad i punkterna:

parrelation
familjerelation
vänskapsrelationer/sociala förhållanden
arbete
utbildning
fritid
inre utveckling
hälsa/fysik
samhällsengagemang



Detta känns skitsvårt just nu. Så stora frågor. Jag försöker ta en liten bit i taget, några djupa funderingar, varje dag. Återkommer med vad jag kommer fram till...


Åter till huset.
Min tanke var tills nyligen att jobba på med fasaden och få den klar, för att sen kunna stänga huset över vintern. Flytta någon annanstans. Kanske åka dit en eller två dagar i veckan och jobba på bestämda tider. Men nu har det dykt upp en snickare som gärna vill hyra huset från januari med sin familj, och snickra på det och göra klart det mot avdrag på hyran. Det låter som en bra idé. Det ger mig tid att göra annat, plus en liten inkomst från huset och inte bara utgifter. Idag bestämde vi att han kan flytta in 1 januari.

Vart jag själv ska ta vägen har jag inte riktigt bestämt. Kanske flyttar jag till en gård i närheten. Jag väntar också på besked från Herrgården bredvid om jag kan få hyra deras gästlägenhet som för tillfället står tom.

Har nu beställt takplåten, som är klar lagom till när jag är tillbaka från Rom. Vattnet är flyttat, draget framför huset till den nybyggda delen och jorden är tillbaka på sin plats. I morgon, söndag kommer mina snälla grannar och sätter upp fasadbrädor och spikar på panellock.

Ingenting händer förrän någonting rör sig. - Albert Einstein

fredag 23 september 2011

Alarm

De senaste två veckorna har jag reglerat mitt telefonpratande och satt alarm på fasta tider. Alarmet är till för att stanna upp och iaktta vad jag gör just nu. Bara snabbt kolla av så jag inte har ballat ur, snurrat fel och snöat in på fel grejer, vilket jag har en osviklig tendens att göra ofta.

Det har fungerat bra! Jag har faktiskt gjort färre felprioriteraingar - allra oftast tycker jag att när alarmet ringer så står jag och gör det jag hade planerat.  Nu ska jag lägga till en nytt moment, och det är att jag ska stanna upp och spana in HUR jag gör sakerna. Om jag är stressad och hafsar, om jag gör dem ordentligt, om jag gör rätt saker men hoppar mellan tre små projekt, et c. Helt enkelt analysera lite mera.En liten förändring i taget.

Jag har också bestämt mig för att flytta. Jag kan inte längre bo i det kaos som mitt renoveringsprojekt blivit sedan vattnet kopplade ur sig självt och jag bytte ut varenda fönster mot treglas, och stora hål gapar mot mig. Det finns inget rum för vila, där det ser rofyllt ut, där man kan göra något annat än att jobba. Och problemet är att då jobbar jag hela tiden. Non stop. Tills jag svimmar, vacklar eller tills dess att jag somnar.

Den verklighet som man bygger upp omkring sig har man faktiskt 100% ansvar för. Tyvärr, tyvärr. För jag vet att på innehållsförteckningen Helena Nygren står det bland annat en tiger. En stor och stark.
 Jag har nämligen matat min tiger till dess den blev större och starkare än mig. Den åt mig ur huset med hot om att äta mig också, om den inte fick mer. Nu måste jag stoppa den. Att tämja en tiger kräver mod, tro, vilja och massor av kärlek.

Godnatt.

måndag 19 september 2011

Tester

Nu när jag ska ta tag i mitt liv, har jag fått flera tester som verkligen var svåra att svara på. De har dock hjälpt mig att snäva in på mina svaga och sårbara sidor, och jag ser fram emot en diskussion kring dem idag.

söndag 18 september 2011

Något om väntan

Ibland är väntan det svåraste som finns. Man känner sig bakbunden. Men Ibland finns det bra saker även under tiden som man väntar på förbättringar. Frågan är väl om det som är bra uppväger det som känns svårt. Ibland kan det kännas så och ibland inte.

Att räcka till.

Det finns roliga serieteckningsbilder med mammor och pappor som viftar med telefonlurar, rullar barnvagnar, skriker nej till försäljare, joggar med ena benet och  mailar chefen med vänsterhanden.  Vissa av oss har svårare än andra när det gäller att koordinera så att alla omkring ska bli glada. Nu senast handade det om att sprida ut prylar och inte ha var sak på sin plats.

Vad jag tänker om detta är att det kan inte finnas några saker - om det inte först finns en plats för dem. Det blir ohanterligt. I huset där jag bor, HATAR jag just nu alla mina personliga saker. Vilket naturligtvis känns trist, eftersom jag skulle vilja tycka om dem, sköta om dem och låta dem antingen glädja mig eller  jobba för mig. Problemet är att jag inte har någon plats för dem, eftersom alla platser är dammiga, kalla eller pågående byggplatser. Det blir så när man byter ut alla fönster i huset till fönster som är mindre än de som förut satt i . Då skapas dragiga hål som behöver lagas, men först och främst måste fasaden tätas eftersom den i bart skick inte ska utsättas för alltför mycket väta.

Följden är ett iskallt hus och en förkyld ägarinna.
När jag ser tillbaka på veckan som har gått känner jag mig ändå nöjd. Jag har varit på ett andra besök hos min nya samtalsterapeut och det kändes bra. På måndag kör vi igång på riktigt, med listor, analyser, verktyg och uppgifter. Under veckan har jag varje gång jag har åkt bil, lyssnat på små avsnitt ur en av hennes talböcker. Där finns övningar som jag applicerar på min vardagstillvaro - som till exempel att öva på att ställa mig i andra människors utsiktstorn och försöka se på världen på olika sätt. Jag har som vanligt haft för höga förväntningar på hur långt jag ska hinna med huset, men ändå klarat av att nedjustera dem och ta det lugnt mellan varven. Jag har kunnat glädjas åt det vi hunnit med. Jag har varit på utflykt med min man och hämtat delar av en friggebod som han ska bygga till sina söner. följde med min extrason  på en utflykt till ett lajv i Västerås, Det tog två dagar av min tid mitt i höstruskstressen, men kändes ändå kul, eftersom jag förberett arbetet som min snickare skulle göra hemma under tiden.  Jag kunde därför vara 100% inne i lajvet under den tid jag var där.

Naturligtvis är jag fokuserad kring husbygget nu, eftersom det blir kallare för varje dag. Men jag lägger också mycket tid på att gå promenader i närområdet, prata med grannar, åka och handla en god middag istället för att kasta i mig hårda knäckemackor.

söndag 11 september 2011

Citat Annika Dopping

I Kina talar man om en persons ”Guang Chi”,  det vill säga vilka i ditt nätverk du kan lyfta luren och kontakta och som kommer att komma om du kallar, ungefär. Vilka som finns i ditt kontaktnät säger mer om vem du är än många ord, anser man där.

Intressant sätt att beskriva någons väsen.

Förväntningar

Det är mycket i livet som grumlas på grund av att man hade andra förväntningar.  Som idag. Morgonen började med ett långt och tungt samtal om förhållningssätt och attityd. Efter det snurrade jag omkring på tomten och försökte tänka ut något smart, men hade svårt att fokusera eftersom jag hela tiden väntade mig att mina grannar skulle dyka upp för att som planerat hjälpa mig att spika läkt och fasadplank. Jag såg lyriskt framför mig en sprillans fasad! Ingen oro över att vatten blåser in i tillbygget. Ännu ett steg mot vintervila för huset. Men nej, ingen kom. Grannen visade sig vara sjuk, men så småningen fick jag hjälp av hans son i tre timmar. Vi kom en bit på vägen, men inte skuggan av vad tre personer hunnit på en heldag.

Jag gick sen omkring i min ensamhet och funderade på morgonens samtal. Jag tar för givet att jag kan behålla alla människor i mitt liv, även dem jag haft en kärleksrelation med och som senare i livet blivit mina vänner. Jag tar för givet att de ska få följa med även när jag går in i en ny relation. Kanske kan man inte ta detta för givet. Jag inser att jag haft en nonchalant attityd i denna fråga och inte funderat igenom ordentligt vad det innebär. Jag ska lära mig att vara mera seende, inkännande och respektfull i denna fråga framöver i livet.

tisdag 6 september 2011

Ledig

Idag blev det en dag ledigt från husarbete. På morgonen lämnade jag äntligen in bilen för plåtkontroll i ett försäkringsärende, något som jag inte orkat ta tag i på evigheter. Jag postade flera fakturor. Det känns bra! Jag är stolt över mig själv som tar tag i en del praktiska saker som släpat efter mycket länge. Lyssnade på Anna Kåvers talcd på hemvägen, och satt sen i trädgården en stund i telefonsamtal med min man innan jag åkte till min vän Solveig och drack The. Sedan hem igen till en trevlig samtalskväll med en annan mycket god vän, som alltid får mig att le. I morgon ska vi ut i skogarna och ha fotokurs för Gunilla med hennes nya Canon 5 D. Godnatt världen, nu är jag trött och ska sova.

lördag 3 september 2011

Ordning?

Den här dagen blev en bra dag, trots att jag bitvis känt mig modstulen. Jag leker en ny lek som heter "var sak på sin plats" som verkligen är skitjobbig. Den går ut på att när man tar en sak, oavsett om det är en flasköppnare, en handduk, en sticksåg eller en kamera, så ska man så fort man är klar med den, lägga tillbaka den på en plats där man har bestämt att den alltid ska ligga när man inte använder den. Det är verkligen en påfrestande lek! Inte minst för att man då tvingas definiera platser för varenda liten grej och det tar en evinnerlig tid. Sen tar det också massor med tid att gå och lägga tillbaka saken på dess plats när man tror att man är klar med den. Jag har hört att denna lek/övning tydligen ska generera mera tid i slutändan, för att man sparar in på att slippa leta efter sina saker hela tiden. Jag ska hålla på med det här nu ett tag och se om påståendet stämmer. En annan sak jag har provat är att sätta ett alarm fyra gånger om dagen. När det ringer ska jag bara iakktta mig själv en stund för att se om jag gör nåt som inte stämmer med min planering av dagen. Det vill säga om jag glidit iväg in i nån impuls som jag inte kunnat styra. Men så var inte fallet. Jag växlade fint mellan mina tre olika dagsprojekt - isolera - städa - VSPSP. Jag har också klarat att sova sju timmar per natt genom att räkna ut hur många timmar jag behöver sova.

fredag 2 september 2011

Listan som förmörkar livet

Allt praktiskt som ska göras har legat som en kladdig, odefinierbar massa i mitt huvud. Lämna in bilen och laga plåtskadan, ordna upp i mitt försäkringsärende, skicka räkningar till hyresgäster, fakturera avverkade jobb, få översikt över ekonomin, sälja amazonen, ställa av mc:n i Göteborg, fixa en riktig hemsida... Och utöver detta, alla praktiska moment med huset, nya beslut, nya problem att lösa. Jag har inte haft ork till allt utan lagt saker på hög i hjärnan, och där surrar den och gör mig ständigt otillfredsställd och oförmögen att koppla av. Det är för jävligt. Det enda raka måste vara att metodiskt börja avverka punkt för punkt och inte lägga till nya innan jag tänkt efter mkt noga. För allt det där är ju oviktiga saker som inte har med känsloliv och lycka att göra på annat sätt än att de förstör bådadera när de blockerar mitt sinne och försätter mig i oro och stress som gör att jag inte kan varken tänka eller känna på ett bra sätt.

torsdag 1 september 2011

Att sakta ner livsloppet

Jag tänker för lite.
Jag har en vän, Jacob, som brukar imponera på mig genom sitt myckna tänkande. Jag funderar till exempel sällan fram och tillbaka kring vad det innebär att prioritera vissa saker -  att jag med det valet nedprioriterar annat. Jag har svårt med att få plats med allt i mitt liv, har alltid ett skäl till att saker måste göras NU, och jag har svårt att släppa intensiteten i mina olika projekt. Den arbetsbelastning som detta innebär blir oftast för stor för att livet ska bli bra. En förändring måste till. Jag behöver frigöra tid till mig själv.

Jag sover för lite.
Jag äter för dåligt.
Jag gör ingenting för sällan.

Jag håller nu på att införa några nya livsregler som ska hjälpa tankarna. En bestämd plats för varenda sak jag har. Välja platsen med omsorg. Alltid ställa tillbaka saken på sin plats då jag är klar. Alltid. Utan undantag.

Sova minst sju timmar per natt, sex dagar per vecka.
Sätta alarm på regelbundna tider då jag ska äta. 
Telefontid under tre månader framåt.
En fast internettid under tre månader framåt.
Stanna upp i fem minuter en gång varje dag och tänka, känna, hur jag känner mig just nu och hur mina val ser ut och för vem jag gör dem.