måndag 30 april 2012

Valborgsmässobrasa

Nu har jag dragit ris och träd i skogen tills det nästan svartnade för mina ögon. Jag fyrade upp ett jättebål och eldade hela dagen. Det var skönt. Jag är på jobb, två till en-bemanning, och då kan den som är i bakgrunden jobba med praktiska saker. I detta fall städning av skogen. På kvällen bröt solen äntligen fram och då blev det lek i skog för oss alla tre. Bra kombination. Jag älskar skog. Jag älskar träd.

Livsplanering

"Undrar om det var klokt av mig att välja en sommar med mycket jobb. Tänk om jag kommer att känna mig splittrad? Rastlös? Olycklig? Rotlös? Meningslös?"

Det här känns som typiska tankar ur mitt gamla sätt att tänka.
Jag måste öva på att tänka på mitt nya sätt.

Det finns ingen framtid att kämpa för att det ska bli bättre i.
Det finns bara den här stunden. För den är det enda jag vet att jag har.
Jag vet väldigt väl att planer och livet och förutsättningar ändras hela tiden: nya möjligheter, nya känslor, nya svårigheter, nya rädslor, nya möten.

Varför inte göra varje stund meningsfull, istället för bara se den en transportsträcka mot bättre tider? Vad är bättre än nu? Varför skulle någonting bli bättre sen, bara för att det går tid emellan? Idiotiskt sätt att tänka på. 

Hur orkar människor jobba så mycket, bara för att man "ska" jobba? Det är för mig ofattbart.
Det är klart att jag fattar en del av det. Om jag vill göra saker som kostar pengar, så får jag skaffa pengar. Om jag vill klara sig ur ett ekonomiskt trångmål, får jag skaffa pengar. Om jag har ett behov av att ha en säkerhetsbuffert men inte har det, så får jag jobba ihop en, om jag vill utbilda mig men inte har råd, då kan jag inte bara leka runt som vanligt, hälsa på vänner, hitta på nya roliga aktiviteter eller resor, sitta och fika. Då får det bli lite hardcore work ett tag. Effektivt, massivt. Men ändå i närvaro och med känsla.

söndag 29 april 2012

Solen värmer

Klappar på en liten katt. Den är svart och guldig och har vassa ögon. Funderar över saker som hänt på sistone, varför de hänt, på vilket sätt de hänt. Jag sitter på en liten platå och tittar ut över träd som vibrerar av knoppsprickning. Kanske i morgon, kommer dom: de små gröna, nya små löven.

Från idyll till kaos

Vår i luften. Sittandes på en veranda, dinglandes med benen. Senare framåt kvällningen går brandlarmet. Någon har tänt eld på huset jag befinner mig i och någon annan får en panikattack och hamnar på sjukhus. Livet går aldrig att förutsäga. Det överraskar varje dag.

söndag 22 april 2012

Någonting är trasigt

inuti och jag kan just nu inte laga det. Det är jätetrasigt och jag känner mig så ledsen.

onsdag 18 april 2012

Tänk på Döden

Igår dog min vän Anna Hallberg.
Hon var fullt upptagen med att leva: en stark, livsälskande, kreativ tjej. Full av värme och lek och bus och konstnärlighet. Jag kommer aldrig att glömma hennes glittrande ögon. Det kan gå så ofattligt fort.
Sedan är allt över och för sent. Allt vi pratade om att göra. Allt det du gjorde, Anna. Alla vackra bilder du skapade! Allt som vi upplevt.

Ena sekunden finns någon, nästa borta för alltid. Ogripbart.
Och jag finns kvar här. Det känns så skört. Livet känns som en glaskupol.
Ibland tänker jag så när jag kör bil. Det är bara några centimeter mellan mig och en mötande tradare.
Några centimeter från döden.


Vägen är så nära
under min kropp
bara centimeter
skiljer livets fart
från dödligt stopp
men ännu ingen rädsla för att falla
odödligt långt bort från det kalla

onsdag 11 april 2012

Bättre kamera efter uppdateringen

Iphone är ganska grym. Men det kostar. När jag nyligen gick igenom ekonomin i mitt svenska företag insåg jag att jag under 2011 lagade min Iphone för 4100 kr... de behöver helt enkelt uppfinna en nygrentät och slagtålig Iphone med display i skottsäker plast.

När kommer den?

I Fagersta med Iris Johansson

Visst ser vi glada ut? Eller är det bara en social kod som vi iklätt oss? Man vet aldrig med Iris, som är autistisk och inte kan känna så mycket känslor. Vi skulle kunna kallas känslolivets motpoler personifierade, men förutom det har vi rätt mycket gemensamt.  Jag är just nu i Fagersta och förbereder mig inför första träffen på Iris kurs "Kommunikation som konst". Kursen är en del i de utbildningsstrategier som jag bokat in för att kanske bli än bättre på kommunikation. Och att hålla mig autonom i världen. I kväll har vi pratat just om strategier. Iris påstår att strategier osökt kommer ur otrygghet, och att vi inte behöver ha dem. Jag funderar då över hur våra liv ska rulla framåt i den riktning vi vill om vi inte utarbetar strategier för hur vi ska nå våra mål? Iris svarar att det handlar om att ta emot världen och de erbjudanden som dyker upp, och känna om det finns ett ja eller ett nej som svar på detta. Jag tycker att det låter flummigt och tänker utveckla denna frågeställning mera under morgondagen, som är första kursdagen!

måndag 9 april 2012

Att ropa på sig själv

Jag lånade en underbar bok härförleden. Den heter 100 filosofiska vardagsexperiment. Syftet med övningarna är att skapa olika typer av känslor och förnimmelser i kroppen. En annan övning, förutom den rubriken syftar på, är: bli livrädd på en busshållplats, eller vad sägs om: världen existerar bara 20 minuter till. Låna boken, vet jag. För den är obetalbar.

söndag 8 april 2012

Stilig droska





Var tvungen att vända och köra tillbaka en bit när vi svischade förbi denna ytterst coola och söta, gyllene kärra. Jag vill vara som den. Gyllene, med snygga former och glad uppsyn!

Påsk i otroligt skön stillhet

Den här påsken har varit en retreat! Ensam i en liten stuga i norska skogarna, jag och min lilla deltidsfamilj XX, 23 år. Vi har gått och åkt bil och varit hemma på gården och tagit det lugnt, planterat blommor, matat getter och suttit i solen. På kvällarna har jag styrt upp hela deklarationen för mitt norska företag, och nästan hela deklarationen för mitt svenska (som i år blir minsta antalet pärmar någonsin i företagets historia). Dessutom har jag städat bort 789 filer ur datorns download mapp, rensat och sorterat mina favoritsidor i ämnesmappar, tittat på TED-speaches, lyssnat på talbok, bakat kaka, sovit, hämtat ett bord i Oslo, köpt jord och fröer, planterat gurka, lutktärt, tomat och annat smått å gott!

Jag älskar när det gror.

måndag 2 april 2012

Det går framåt!

Timmarna hos min terapeut ger resultat. Känner mig mera i balans än på länge, mera reflekterande, inte lika omedelbar som jag brukar. Funderar över ordet beräknande. Är det något fult? Jag tycker att det är det alla människor verkar hålla på med en stor del av tiden: de räknar ut, beräknar, vad som kan hända om de gör så eller så, om de säger det eller det, om de avvaktar eller inte, vad det ger för fördelar och nackdelar... Det verkar väldigt krångligt, och i mitt förra liv skulle jag nog kallat det trist. Men kanske känner människor sig tryggare om de först tänker igenom precis allt de gör. Fast knäppt nog så är det väl det som också hindrar folk från att leva spontana, dynamiska och levande liv. Kan man hitta ett mellanting?