fredag 28 oktober 2011

Dagar på en och samma plats

Jag är och hälsar på min mor och det går ovanligt bra. De få konflikter vi har haft har vi kunnat lösa utan större åthävor och vi har båda varit bra på att visa känslor. Idag har moster varit här med oss och vi har haft så mysigt och trevligt. Jag älskar närheten till havet, den är läkande och fyller mig med lugn. Vågorna är som balsam, vinden som rycker och sliter i kläderna är en gammal vän. Ikväll har vi tittat på massor av kort och jag önskar mig verkligen en fotoalbum ur mitt liv. Herregud vilka bilder, vilka frisyrer och framför allt vilka kläder man har haft!

Jag har försökt koncentrera mig på det här nuet och vara i det, eftersom jag behöver det. Jag behöver bra dagar med min mor, jag behöver känna att jag finns för henne nån gång och inte bara är på andra platser. På onsdag ska hon opereras och det är en ganska stor operation. Kanske blir hon starkare av glädjen hon har känt kring mitt besök och klarar eventuella motgångar bättre.

De allra flesta människor gör så gott de kan och förmår. Man kan inte kräva mer än det. Alla bär omkring på sina smärtor och sår.

Tydlighet

Min terapeut frågade mig vilket av mina problemområden jag ville fokusera på under  de här  tre veckorna vi skulle ha ett uppehåll. Jag valde tydlighet. Uppgiften var att hela tiden tänka på att vara så tydlig som möjligt, och i några situationer skriva ner vad jag var tydlig med, på vilket sätt jag var tydlig och vilket resultat det fick. Det är en bra övning som jag försöker tänka på i både stora och små situationer.

torsdag 27 oktober 2011

Distans till saker som händer

Ibland tycker jag att det är nödvändigt med distans för att få koll på var man är i livet. Annars blir jag ju galen och undrar vad det är för galenskaper. Jag måste få avstånd till det som händer, inte bara trycka ner näsan rätt i det gång på gång. Hur undviker man att få nån att känna sig utnyttjad? Vem ligger ansvaret hos? Om man har två val som båda är dåliga, förlorar man då om man väljer ett av de dåliga valen eller vinner man?

Papperstrasslet

Min deklaration ligger fortfarande odeklarerad hos min ekonom. Han tar alltid på sig för mycket jobb, men i år har han helt gått in i väggen och när jag klev in på hans kontor idag försökte han nästan smita ut genom dörren. Jag gjorde vad jag kunde för att pressa honom att nu ta min deklaration framför de som han nu har kvar. Hoppas jag lyckades. Innan den är klar har jag ju ingen aning om vad jag ska betala in i skatt och det känns väldigt obehagligt. Det gör ju att jag inte vet vilka pengar på kontot som är mina och vilka som är Skatteverkets. Även rotavdraget känns väldigt oklart och flummigt. Kan lika gärna bli återveralingsskyldig till 30 lakan som att få dem. Lotto.

Kaminerna sålda.

För ett par månader sen fick jag tre fina kaminer gratis i Norge. Jag satte ut dem på blocket och nu är en såld för 2500 kr och en för 1000 kr. Det betalade snickaren nästan fyra dagar. Det är kul att leta grejor och göra klipp när arbetsinsatsen är liten. Det kräver ju att man har nån bra förvaringsplats och att man kan visa grejorna när man ändå råkar vara i närheten av dem. Folk slänger så mycket. Jag har fortfarande den vackraste kaminen kvar...

onsdag 26 oktober 2011

Trötthet

Kan knappt se sängen framför mig. I natt sov jag bara några minuter i taget på mitt trasiga men ändå gigantiska liggunderlag. Fy. I natt måste det bli bättre. Jag har bett min mor ta med sömntabletter från Spanien och nu har jag tagit en. Så skönt att känna den trötthet som jag antar att vanliga människor normalt känner varje dag. Min egen trötthet visar sig istället genom att jag blir ömtålig och skär i humöret, blir lätt ledsen och har inte så mycket skyddande ludd kring mig.

tisdag 25 oktober 2011

Livstrasslet - om affekt från andra sidan Hill

Ibland känns det som om du önskar att jag var någon annan än den jag är. Någon bättre, klokare, med mer energi på rätt sätt, mer omtänksamhet, uppfinningsrikedom, påhittighet, en strateg i allt från tanke till handling. Det är smärtsamt. För jag försöker.

Ställ dig i mina skor, så ska jag försöka ställa mig i dina.

söndag 23 oktober 2011

Bah!

Min meditation har de senaste två mornarna gått riktigt uselt. Så fort jag vaknar  börjar tankarna löpa helt amok och jag kan inte hejda dem! De handlar enbart om saker jag inte gjort eller saker som jag ska göra. Tankarna vrider sig som maskar i hjärnhuset och det är omöjligt att känna mig här och nu och synkron med det förbannade livsflödet. Efter en stund ger jag upp och går upp och sätter mig i massagestolen. Ryggen värker, jag tror mest efter studsandet fram på grusvägar i Johans Jeep. Men också av ovant kameraarbete i två dagar och av icke förlöst ilska.

I mitt liv har jag sällan tid till husligt småpill. Det känns som något främmande, sånt som mostrar eller Heidie eller tonårstjejer håller på med: syr ihop ett armband som gått sönder med fisklina, klipper till filttofflor efter ett par nya skor. Det senare gjorde jag faktiskt idag. Det kändes ganska trevligt, och det var nödvändigt för min trivsel. Går man fyra timmar om dagen kan man inte ha billiga sulor som skvalpar omkring och viker sig under tårna. Jag har också stått och rensat svamp. Svamppillret blev dagens meditationsstund, det rensade ut lite overload ur huvudet.

Jag har också sorterat alla mina kvitton och stämplat upp dem på papper, vilket jag alltid gör en av kvällarna på jobb. Jag har skickat CV för vikariat till Skjerfheimkollektivet och till OP Rehab. Kanske kan jag få ett par dagars vakt som prov i anslutning till nästa arbetspass i november.

Jag har också betalat räkningar och sett över min husplanering. Jag kommer att köra på med husarbete nu efter att ha varit borta så mycket, medan det fortfarande går att gjuta platta till värmepump och måla. Och den nya utbyggnaden måste verkligen tätas så att det inte blåser rakt in, eftersom jag måste kunna dra ur fukten ur betongplattan med luftavfuktare, och snart förhoppningsvis med värmegolvet.
Jag och min blivande hyresgäst kommunicerar varje  dag med hjälp av Google translate... To dobrze!



Förut idag satt jag och kände mig avundsjuk på min kompis Jenni som jobbar som sjuksköterska i Trollhättan och bor i ett underbart hus vid havet på Orust. Hon färdas bara mellan dessa båda punkter. Tänk vad konstant! Alltid toalettsakerna på samma plats, kläderna i samma garderob och inte i en väska eller i tillfälliga lådor. Alla kläder på en geografisk punkt, inte fem mil bort eller 60 mil bort, eller 45. Inte alla datorer, kameror och andra värdesaker utspridda hos diverse folk som man litar på, eftersom vem som helst kan bryta sig in i ens eget så kallade hem. Det är stressande. Livet blir lätt rörigt när man har flera olika hem, och när ens arbetsplatser också tenderar att vara lite hemlika. Jag borde ha en Norgeväska, precis som Carl Larsson hade en väska som alltid stod packad vid dörren. Den innehöll allt han behövde och när han blev för manodeppig skickade hans fru iväg honom med väskan. 


Efter en masa år av tillfälligt boende i tillfälliga hem plus otaliga resor på detta inser jag att det inte är konstigt att jag har utvecklat ett kaotiskt vagabondliv. Callelarsson/Norgeväskan får bli första steget mot resor som inte bidrar till kaosskapande. För övrigt överdoserar jag Omega3 som experiment och äter sex ggr över rekommenderad dagsdos. Plus fisk till middag. Det, ni.

lördag 22 oktober 2011

Tankar men inga slutsatser

Jag tycker som de flesta. Livet är för tillkrånglat. Varför kan saker inte bara flyta på, lätt, svårt, utmanande, hursomhelst kan livet flyta. Varför kan man inte bara förstå varann? Jag blir frustrerad över alla dessa timmar av diskussioner som inte leder någonstans.

Lite om tiden i ROM

Resan var rolig och fin på flera sätt, det var skönt att få leva med en kamera vid sidan varje dag igen. Det fick mig att känna mig alert och seende med dubbla ögon - mina egna och kamerans - igen. Dessutom hade jag sällskap av min fasters ögon, och hela hennes oerhört positiva och energifyllda gestalt. Det var ett härligt möte och vi utforskande en stad som hon haft som en av sina älsklingsstäder i hela sitt liv, sedan hon bodde där som 20-åring och lärde sig älska pulsen i den stora världen, och pulsen i de stora musikerna! Denna resa innebar ett fördjupande av vår relation som jag länge velat göra. Vi fick lära känna varandra lite bättre och uppleva varandra utanför kalas- och konsertevenemang. Jag är stolt över att vara släkt med min faster!

Stafettmånad

Alltså, den här månaden blev mycket anmärkningsvärd. Varför gör man saker överhuvudtaget?


Vad gör JAG då saker som jag planerat att göra länge, inträffar samtidigt som det finns omedelbara behov som måste åtgärdas, både på det emotionella och praktiska planet? Antingen kan jag bli apatisk och strunta i allt, krypa innanför täcket och helt enkelt vara modig nog att inte räcka till, och i efterhand ta konsekvenserna av denna flykt, kapitulation. Men i de fall som jag inte tror att jag ORKAR MED de följder och konsekvenser som i så fall kommer att uppstå, kvarstår alternativet att bita ihop, koncentrera mig och försöka hitta energi att göra allt som behöver göras. Påminna sig om lusten som trots allt finns bakom alla beslut. Fokusera på den. Låta de positiva sidorna lysa. Det är så jag har gjort den här månaden, och hittills tycker jag att det har hjälpt mig att ta mig igenom tuffa perioder med kyla, hårt arbete, känslomässiga diskussioner, mycket bilkörning och för lite sömn utan att totalt braka ihop i ett virrvarr av självkritik och deppiga känslor. Tvärtom så har jag större delen av månaden känt mig ganska stark.

Med det menar jag inte att det är bra att ha det såhär supertajt i agendan och att jag vill fortsätta med det. Det kommer alltid att finnas saker jag drömmer om att göra, saker jag måste göra, saker jag borde göra och saker som jag skulle gjort men helt enkelt inte kom på.

tisdag 11 oktober 2011

Huset blir tätare och jag också

Har länge känt mig luddig i kanterna. Mitt liv har inte haft konturer, jag har inte känt mig som en hel individ med en yttre gräns. Det som händer med
Mig nu är att jag kan iakkta delar av mig själv och se att jag faktiskt kan ändra förutsättningar och nuläge. Jag förmår att förbättra för mig själv. Nästa vecka har jag fått i uppdrag att skriva ner allt jag gör, timme för timme. Det ska bli intressant.

måndag 3 oktober 2011

Oro och frid

Vid ett par tillfällen i livet har jag lyckats med något som varit mycket bra för mig. Det har handlat om att kunna släppa tanken om att livet ska se ut på ett visst sätt, och bara acceptera det som det är. Och acceptera att det också blir som det blir, och att jag finns och lever och är en del i allt detta surrande liv på jorden, en del i pusslet och det enda jag kan påverka är min egen del i det hela.

Det otroliga är att jag verkar ha lyckats med att känna denna acceptans nu igen. Att vara glad och tacksam över allt gott som kommer till mig, att ha en tro på att jag lever med beslut och livsval som jag reflekterat över och själv beslutat över.

Jag behöver kunna utgå ifrån att jag är en person som jag är stolt över att vara, med alla mina talanger och brister. Jag behöver känna mig stark i denna känsla, så att inte andras bild av mig påverkar mig mera än min egen.

lördag 1 oktober 2011

Stopp

I går eftermiddag tog det helt stopp när vi efter 20 avverkade punkter på agendan kom till en gata och faster nyss hade köpt två glassar i rad. Klockan närmade sig halv fem och jag hade snällt påtalat att vi bara ätit en minimal frukost och därför behövde lunch snart. Men hon bara körde på med nästa plats och nästa, och blev så förvånad när jag inte ville ha glass. Jag gick där med mina tunga kameragrejor blev mer och mer ledsen, så till slut började jag gråta mitt på gatan. På en lång stund kunde jag inte gå någonstans, och faster fick gå och leta upp en restaurang där jag äntligen fick lite mat. Vi skulle egentligen till en kubansk utställning som jag ville se, men jag hade tappat lusten. I stället fortsatte vi att filma en stund. Sen lyckades vi så klart åka helt vilse med en buss, så det tog ett bra tag innan vi kom fram till vår sida av stan. Nu är det morgon och jag känner mig lite nervös över dagen som kommer. Jag kommer att vara noga med att äta och inte stressa. Hon får försvinna i sitt tempo om hon önskar det. Jag har sovit två timmar för lite i natt, och känner mig lite skakig nu på morgonen. Jag vet i allafall varifrån jag fått min energiska läggning från... Jag är säker...

Alla sinnen på

Jag känner mig levande. Resor gör mig mera levande, men det är inte bara det. Jag tror att jag känner mig mindre orolig för hur allt ska gå, mera accepterande. Ska utveckla de tankarna unders dagen som kommer, med promenader längs de vackra vackra gatorna i Rom.