Igår träffade jag en vän som jag inte sett live på fyra år. Hon är en mycket speciell och intressant person, och det var verkligen roligt att hon ville träffa mig. Jag har förstått på hennes facebooksida att hon har fått en son, och trodde att hon kanske tagit ödet i egna händer och skaffat sitt efterlängtade barn genom insemination, och det var mycket riktigt så det gått till. Jag tycker att hon är grym som tagit tag i det som under många år nu gjort henne allt mer småbitter och otillfredsställd, det faktum att hon aldrig får en relation att fungera och därför aldrig fått enveten familj. Nu har hon sin Oliver Jonathan! Och är dessutom glad och nöjd att ha honom själv, och slippa alla konflikter som föräldrar har.
Men jag tänker att jag kanske skulle känna att jag ville dela mitt barns uppväxt med en pappa. Att det skulle ena. Samtidigt vet jag ju på hörsägen att barn ofta splittrar i en relation. Det var intressant att få lära sig mer om hur insemination går till.
Idag har jag träffat Anna, och hennes tvååring från Karibien, som är ett adoptivbarn som kommit hit genom att Anna känner hennes biologiska mamma, som är en fattig 16-åring med ett till barn. De gjorde en privat adoption, ganska ovanligt i Sverige.
Ja, människor gör många olika val.
En del lever för sitt jobb, andra för sina barn, andra för sin förutsättning att vara fria och oberoende av ting som binder fast.
Vilka val gör jag?
Just nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar