fredag 12 september 2014

Åter i skrift

Ibland är det svårt att hinna med att uttrycka sig, annat än till teamet. 

Vilken sommar. Vilka människor jag arbetat med! Ni är fantastiska och värda er vikt i guld. Utan Er hade jag stått mig slätt.

Inte i någon ordning alls, utan alla på första plats: 

PG. Samuel. Ove. Bror. Henrik. Adam. Jens. Lejsnek. Sandis. Pelle. Julius. Pernan. Eva. Niklas. Martin. Robin. Caroline. Katarina i färgaffären. Bob. Sven. Adde. Viktoria. Janne. 

Kan inte med ord tacka dessa mina grymma vänner och arbetskamrater för era hantverksinsatser på Stora Askerön. Alla glada och positiva personligheter, alla skämt, alla sena kvällar och tidiga mornar. 

Ni har alla gett mig stunder av magi mitt i allt hårt slit! 


Kärlek och Respekt.


torsdag 19 juni 2014

Bygget rullar framåt!!

Timmer än nåt av det vackraste jag vet. Synd att det blir så dragigt när man har fasaden frilagd så här :) 

Snart dags att hämta de sista fönstren, som kommer från ett hus ute i skogarna utanför Trollhättan. 

De byter ut sina vackra SP kulturfönster mot nya, moderna. 

söndag 9 mars 2014

Det fryser inte på nåt mer. Och det kommer att sluta brinna.

När du minst väntar det, sitter den där. Kniven i ryggen. Smittan i blodet. Sprutan i armen. Drogen i hjärtat. Det går inte att skydda sig från livet, det går inte att skydda sig från livet.....

och även fast mantrat låter enkelt är det lika isande skräcklikt när smärtan sätter in. Besvikelsen för att det inte var så bra som jag trodde. Varför det nu skulle det vara det. Och vem är jag att avgöra vad som är bra och inte. Den här skiten som händer nu kanske är det bästa som hänt mig.

Det som har varit bra, har varit bra. Nu är det dags att gå vidare mot annat bra.
Så kom bara, tryck in knivarna.
Jag är inte rädd. För jag vet att jag kommer att överleva.
Det är lika svårt för mig att jämna till mitt inre som att plana ut marken på min tomt.

Fundamentet ligger där, stenhårt, efter att ha trampats och trampats av bestämda fötter genom årtionden.

Och om det till exempel utsätts för väta, så är det istället för stenhårt lerkladdigt och dödstungt och svårrubbligt. Det lossar inte från spaden.



När jag gräver där jag står, i mitt inre, lossnar kladdet från spaden? Nja. Idag gick spaden av. Då får man fixa en ny. Kanske gräva på ett nytt sätt.

Det är väldigt svårt att plana ut och få marken helt jämn, sådär perfekt och välavvägd som jag skulle önska. Inget att snubbla på. Ingen grop att ramla ner i. Det tar lång tid. Kräver tålamod. Hur perfekt är perfekt.?

onsdag 19 februari 2014

Bob is back

Vår mästerliga snickare är tillbaka på sommarstället. Fantastiskt. Byggarbob. Vi satte igång ett rivningsprojekt idag, plocka bort ett meningslöst litet rum och skapa ett större rum. 

Jag hoppas att vi kommer att bli klara med sommarhusen till sommaren, tänkte jobba intensivt nu ett par månader med dessa två västkustbyggen. Bygga är kul! 

tisdag 11 februari 2014

Det där resandet

Det var ju det där, då. Med omkringflackandet. Kanske är det vad som håller mig sömnlös. För jag vet att kl 15.00 är det dags att åka mot Orust. Lasta av. Packa om. Lämna bil. Ta en buss. Ta ett tåg. Ta en buss till. Ta en färja. Lifta. Prata en stund. Sova. Vakna. Åka bil. Åka färja, buss. Hämta en annan bil. Osv. 

Det finns saker i det som jag tycker om. För då är jag i nuet. Men också i en spänning om att allt ska klaffa, så att inte min logistik brister och går ut över andra. Ev väv, en väv som fortfarande funkar men som tappat en del av sin lyster. 

Därför. Vaken.

När fryser det på?


Tänk att vara beroende av kyla för att kunna komma fram till sitt hus. Jamen det är ju skrattretande! Att köra tegelpannor, tegelsten, tombola och sand funkar inte så bra i gyttjebad. En annan tanke som lät rör till i hjärnan en natt som denna. 

Nä nu tar vi lite prylar istället. Nån som vill köpa? 







Cirkelsågar 💣

Jag hanterar den bara inte. Det är nåt trix som jag bara inte får till, det går alltid åt helvete när jag ska såga med cirkelsåg. Och varför jag tänker på det klockan tre på natten och inte kan sova, är för att det är med cirkelsåg som man snyggsågar, kantsågar, sina klädselbrädor runt sina husfasader. Och det skall göras innan jag  ska sälja mitt vackra, härliga hus utanför enköping. 

Sånt är det me-et.

fredag 7 februari 2014

Inventering och upptäcktsresa.

Det finns så grymt mycket prylar i den här världen. Jag har nu tagit över några tusen av dem. Hade tänkt lägga upp några roliga bilder ikväll men vårt internet ligger nere i de norska skogarna, så det går tyvärr inte. Bah. 

Jag har brottats en hel del med en transport av taktegel till mitt nya hus. Fick 125 m2 på blocket. Det var nerplockat och låg precis vid vägen så det var ganska smärtfritt att hämta. Problemet var bara att det blev plusgrader och tö, varpå min helkassa väg töade upp och blev omöjlig att transportera tegel på. Som tur var hjälpte min snälla vän Stefan till med lagringsplats för teglet i Stenungsund, tills det fryser igen. 

tisdag 4 februari 2014

Party?


Det som är så spännande med att ta över ett hus fullt av prylar, är att det väcker så många frågor i en. Vad hände egentligen med innehållet i de här? 

Vilse bland sakerna

Befinner mig i ett hav av prylar med högst olika ursprung. Kul att försjunka i dem, första steget här är att sortera, slänga och avgöra om jag ska orka stå på loppis,  kanske en bakluckeloppis?

Hur hamnade jag här, nu då? 


Eftermiddagen gick åt till att flytta några lass med tegel. Och nu äntligen framåt tvåblecket ska jag provsova i mitt nya hus. 

måndag 3 februari 2014

Köpet är klart

Wow, vad ska jag säga om detta mycket spontana husköp???? Vi som är impulsiva och orädda hamnar otvivelaktigt i en del oväntade situationer genom livets gång... Nu står jag här, inne i ett fullt möblerat hus som är MITT. Hua!!! Som det blev! Alla dessa saker som står överallt i alla kallvindar och väntar på att undersökas, vad har de varit med om? Och inte ska jag bo här. Eller ska jag det? Just nu ska jag det i alla fall. Bäst att börja med HÄR OCH NU.

Från Stockholm till en liten ö på västkusten, från en dag till en annan. 

söndag 2 februari 2014

Mitt nya kapitel börjar med ett litet drama.

Såklart så pajade trafikverkets tågsignaler ur fullständigt så tåget blev över 3 H försenat mellan Sthlm-Gbg. 
Så just nu är jag ensam passagerare efter att alla andra gick av i Göteborg. Vi dunkar vidare mot tågservice i Uddevalla. Shysst att jag fick hänga på. 


Det är jag och Blå Tåget. 
En vacker början på något nytt.


Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den största dagen, är en dag av törst.


I morgon kommer jag att köra över sunden, mellan branta klippväggar i min fyrhjulsdrivna bil som bara går på tre cylindrar.  I morgon flyttar jag in i ett hus med ett läckande tak,  utan vatten och toa eller dusch, utan fungerande eldstäder och med ett ruttet golv i köket som snarast måste brytas upp.
Följ med mig, govänner! In i nästa kapitel av mitt liv.

Från Östermalms Hermeliner till vildkatterna på Stora Askerön


Om jag till fullo skulle avslöja för er hur de senaste månaderna - eller det senaste året - av mitt liv har sett ut, skulle ni inte tro mig. Jag menar allvar. Det är faktiskt som en småsjuk och bisarr film, som jag regisserat, tydligen helt för mig själv.
Och vad allting handlar om: ja, vad handlar allt egentligen om?

Att vissa saker i livet kan man inte styra över. Hur mycket man än försöker.
Och ju mer man försöker styra det, desto galnare blir livet. 
Mitt senaste år har till största delen gått ut på att hitta en pappa till mitt blivande barn.
Hur skaffar man barn när man är 40 om man inte har en etablerad relation, och hittills i livet inte direkt gjort succe i långa, sunda och balanserade relationer? Och om man inte vill åka till Danmark och köra barnracet helt ensam tillsammans med några spermier från en spridningskåt (eller kanske bara fattig och studerande) dansk småpojk?

Det finns flera lösningar.
Eller tja, det trodde i alla fall jag:

*Antingen skaffar man barn med en gammal betrodd, manlig vän.

*Eller så hittar man en likasinnad barnlängtande man, som är beredd att skaffa barn utan en relation och ha delad vårdnad.

*Eller så dejtar man hårt, och försöker casta fram karln, i en privat version av Bonde söker fru. Expresskärlek, med andra ord. Denna teknik tarvar en hård urvalsprocess, vilken jag för övrigt inte är någon expert på, eftersom jag är av en ganska förlåtande karaktär.

*Eller så träffar man vänners manliga vänner, och ingår ett slags förbund, där man baserat på att det finns tillräckligt av fysisk attraktion, gemensamma intressen och värderingar, liknande livsmönster, liknande själar, bestämmer sig för att försöka skaffa barn ihop, samtidigt som man dejtar och lär känna varandra under tiden. Ett slags arrangerat äktenskap, fast självvalt.

*Man kan så klart också skaffa barn med ett homosexuellt par, eller med ett par där kvinnan inte kan få några barn, och paret av någon anledning inte får eller vill adoptera.

Jag kan säga att jag seriöst har prövat få till en bra förutsättning i samtliga metoder ovan, utom den sista i raden. Av högst olika skäl, har ingenting fungerat. Detta till övervägande delen bestående av att jag inte varit nöjd med kriterierna för relationerna.

Så här såg det ut
En man är arbetslös, utbränd, ekonomiskt tungt belastad, sjuk och sönderstressad. En annan har ett ex som maniskt förföljer honom. En tredje är kronisk arbetsnarkoman och valde att hoppa på ett mycket krävande arbete, samt kom fram till att han inte vill skaffa barn utan den stora kärleken. En mycket ansedd och av vänner betrodd hederskapten lovade mig att på alla sätt göra mig lycklig, och försvann sedan spårlöst och efterlämnade en känsla av orenhet. TVÅ andra män - en från öst och en från väst - ville gärna skaffa barn med en så vacker och intelligent kvinna som mig - det var bara det att de båda råkade vara gravida med var sin annan kvinna samtidigt, dock utan relation i något av fallen.
En (ganska) ung man har nyligen slutat ett 15 år långt missbruk och flyttat hem till föräldrarna för att få hjälp med avhållsamheten. En särdeles intelligent man har nyligen lämnat en lång relation, just skaffat en ny bostad och bor i en stad långt från mig. En man är inte ens en man utan en blå rymdvarelse och avatar med en speciell svans, och spelar i en helt annan division: han är nämligen mestadels upptagen med att skapa struktur och rädda världen. En man är förlovad men vill lämna hus och relation och är öppen för flera barn med mig. Åter en annan man är mycket klok har en svart historia, omges av hemska rykten och har en smågalen och nitisk polis efter sig.

Dessa män  är nu inte skildrade i någon kronologisk ordning, och alla ni nyfikna som undrar om jag har haft sex med alla dessa män på ett år så är svarat givetvis NEJ. Det här handlar inte om sex. Det handlar om en längtan att vilja leva på ett nytt sätt, i en ny värld. Med nya upptäckter, utmaningar, rikedomar och sorger. I närvaro. 

Mitt i denna process har min mamma fått cancer och opererats, jag har själv fått aggressiva cellförändringar och opererat livmodertappen, jag har impulsköpt ett stort gammalt kråkslott och totalt tröttnat på att ständigt resa omkring.

Kanske kan ni nu förstå varför jag inte riktigt hunnit med min blogg....
Men nu är zigenarprinsessan Byggarbabe tillbaka hos er.

Mitt tillhåll i Stockholms innerstad.



Bloggresan fortsätter.