onsdag 26 december 2012

Att resa är vackert

En månads vagabondliv, denna december 2012. Men skönheten, den viktiga för livets njutning, den finns överallt och läker en rotlös själ. Hemma hos min mor var det julpyntat upp till takfoten, och vi samlades, den lilla desarmerade familjearmadan, till en fin julkväll, den första gemensamma på många år. Det betydde något att fira jul ihop. Familjen blir viktigare och viktigare efter det att jag fattat att den inte finns för alltid.

Hutlöst tidigt på juldagsmorgonen reste jag från Göteborg och fick uppleva det värsta väglag jag nånsin varit med om! Och det betyder inte lite det...
men jag lyckades väja mellan alla avåkta bilar och kom till sist fram till min lilla arbetsplats i norska skogarna.

Här är det skog och djur, matlagning och husgöromål som råder. Skönt.

Idag fick jag tillsänt mig ett par erotiska dikter från en vän, som ville ha feedback. Det fick mig att tänka på att jag själv skrev en hel del texter och dikter om kärlek och magi tidigare, men att jag slutat skriva sådana texter. Jag har ju inte direkt någon som inspirerar mig till det, å andra sidan, men varför inte skriva för mitt eget nöjes skull? Blev lite inspirerad, faktiskt. Men ännu hellre skulle jag vilja förverkliga mitt erotiska fotoprojekt, som jag startade tillsammans med en duktig skribent för ett par år sen.

Det enda som egentligen stör mig är att träningen blir lidande av allt resande. Ser fram emot Stockholm 2013.

















måndag 24 december 2012

Tusen juleljus

Det händer grejer.
Jag antar att det är bra för mig, men jag är inte helt säker.
Såklart. För när är man det?
Jo, vad jag faktiskt känner mig säker på är att jag inte vill ha mera drama i mitt liv på ett bra tag.
Sorg är väl oundvikligt, och svek kommer jag säkert få utstå, men det är dags att strategiskt undvika saker som gör mig upprörd, förbannad och ledsen just nu. En skyddad period helt enkelt. Omsluten av mig själv, ingen kommer innanför pansaret. Men det går bra att stå utanför och se på.

Den här månaden har varit tuff, utmanat mig och visat mig vad jag inte vill ha.
Den har också visat att jag inte är klar med vissa saker.
Det har varit bra.

Jag uppskattar verkligen när människor är ärliga, även fast det gör ont ibland.
Men jag uppskattar ännu mera när jag själv är ärlig och vågar säga vad jag tycker.
Även om det gör ont.
Så ge mig sanningen och ingenting annat!

I morgon, tidigt, i mörker och regn beger jag mig från Göteborg och norrut mot Drammen.
Några dagars jobb som vanligt under jul. Ska använda mina lediga timmar där till att cykla spinning och att måla upp strukturen för januari, tydligt och klart.




lördag 15 december 2012

Om kontinuitet

Jag längtar efter ett hem som är mitt.
Jag affirmerar det. Kom till mig. Kom till ett stopp. Hemmet.

När jag räknar flyttar de senaste tio åren, så ser det ut så här:


2002 - Stockholm
2003 - St: Annas skärgård
2003 - Orust, Tegneby
2004 - Svenshögen, trerumslägenhet
2004 - Svenshögen, rum i korridor
2004 - Svenshögen, egen lägenhet
2005 - lite överallt, Svenshögen, Regna, Björkö, Göteborg, Rättvik, Kiruna, Småland...
2006 - Orust, Stenshult
2007 - huset brann, fick ersättningsboende i Gbg
2007 - tillbaka Stenshult
2008 - Halvtid Malmö
2009  - Flyttade till Lisa
2010 - Prästgårdsgatan, Uppsala
2011 - Ribbingebäck, Järlåsa
2012 - Resta, Örsundsbro
2012 - Sthlm


Jag har flyttat minst 16 gånger på tio år.
Slå det, om ni kan.

Nu är det slut på det.
Nästa gång flyttar jag för gott...

Gamla minnen i elektroniska etern

Kolla vad som just dök upp på FB...
Mitt gamla rockband! Många år av mitt liv fylldes av dessa tjejer. Det var en underbar tid.

Vad hände?


Jag vet inte riktigt vad som hände. Mitt lugna landsortsliv byttes för en stund ut mot något som var skrämmande likt mitt gamla liv, det vill säga en massiv rush fram och tillbaka över hela Sverige och utlandet...

Dessutom har jag varit sjuk och inte kunnat hålla mitt högintensiva träningstempo, vilket gjort mig lite sur. Svårt att acceptera att mina strålande resultat gått ner en smula, jag är ju en sån inbiten tävlingsmänniska.


Nåväl. Jag drog till Norge och jobbade, låg bra till i mina löparrundor på morgnarna.
Sen lång bilresa till två föreläsningsdagar i Gamleby, en av de svenska småstäder där jag bott. Det var riktigt kul att återse den gamla byabiografen och det fullkomligt underbara torget i Gamleby.

Sen blev det filmning i Örebro, och tillbaka hem till en mycket trevlig glöggkväll i hemmets härliga vrå.  Kvällen slutade på världens bästa sätt.

Inte långt efter blev det bil till Göteborg och Spanien i en vecka tillsammans med en lessen mamma som saknar sin avlidne make. Vi avverkade en bouppteckningsstart och kände in om det här är en plats som min mor ska behålla nu, eller om det är dags för försäljning och för nya kapitel att skrivas.
Vi försökte muntra upp oss med att handla skor, men Stellans frånvaro i sammanhanget gjorde det svårt att ha riktigt kul. Men vi hade det i alla fall ärligt och inga tramsiga spel för gallerierna, inga fasader utan bara ärlighet och sorg som bröt fram då och då. Det blev en bra resa.

Jag fick lite tid för mig själv på ett mysigt gym, fullt av maskiner och fria vikter och med en underbar utsikt.

När vi kom hem var det dags för jobb på Fitnessfestivalen i två dagar Tillsammans med Renzo och Hanna, ett riktigt coolt filmarpar. Kanske kommer vi att göra flera saker ihop framöver, de är riktigt inspirerande, och inte minst träningsfokuserade på en skönt sätt.




Hem från Göteborg, och vidare till min nya lägenhet i Stockholm. Det känns lite overkligt att tänka att jag nu byter hem igen. Jag har processat detta en del, kan man säga. Det känns sorgligt, det känns nödvändigt, det känns bra, det känns allt möjligt. Men det finns en mening med detta, ja det finns flera.