onsdag 27 november 2013

Saknad

På väg från ett möte till ett annat. Tittar upp mot de vackra lyktorna som nån hängt upp i ett kalt träd på Birger Jarlsgatan. De gör mig glad och varm. Jag går vidare förbi Svampen, tänker på hur varmt det är i luften fast det snart är december, och min telefon vibrerar.
Jag får ett dödsbesked. Helt utan förvarning förändras allt, någon är borta. Något är för alltid förändrat. Josef har gått vidare från cancern och fått somna in.
Josef. Alltid med ett leende på läpparna och med tid över till mig och mina frågor. Alltid trygg, varm och välkomnande. Sorgen slår in i bröstet och världen bleknar, verkligheten känns full av konstruktioner och obekväm. Du blev bara 40 år. Hur kan det vara möjligt att du är borta? Inuti mig ekar din röst. Ditt skratt. Alla dagar och kvällar på Filmepidemin. Fikastunderna. Samtalen. Tekniken. Du kommer alltid att leva kvar i alla oss som fick glädjen att ta del av din sköra och kraftfulla person. Med kärlek, tack för att du förgyllt mitt liv.


fredag 1 november 2013

Vad vore livet

utan kontraster. Dessa morgonstunder med grismatning och hästutsläpp på Resta Gård förgyller mitt.

lördag 26 oktober 2013

Fritid i Stockholm!

Den senaste veckan, efter jag kom tillbaka från Norge, har jag spenderat på mina relationer till och i denna stad. Det händer saker. Jag känner mig full av energi och kraft, samtidigt som jag faktiskt bara tar det lugnt, går många och långa promenader, njuter av filmer, mat, arkitektur, utställningar, möten med gamla och nya människor.

Det är sällan jag har sån här tid.

Det har varit en lång period med en massa tankar kring barn och familj. För mig verkar det vara så att inget liksom bara löser sig, ramlar på plats eller bara "ger sig". Jag måste tydligen göra medvetna val. Som vanligt slits jag mellan att ensam i min glans eller skitighet, utforska världen, eller stanna upp i den och få barn. Det händer inte bara - en fantastisk man, en stabil tillvaro, ett hus med röda knutar. Infernot och livskaoset är med mig för att stanna.

Kaos och turbulens är ett inslag som gör mig levande. Så även detta långdragna processande av barnfrågan. Kan jag någon gång ge mig själv lite frid?

lördag 19 oktober 2013

Tiden på vägarna


Jag köpte en bok en dag för många år sen. Den hette Amazonliv och påverkade mitt liv så tillvida att jag ägnade mycket tid åt att filma en pilot motsvarande bokens historia - besök en bils alla ägare och berätta om deras förhållande till bilen, och om sina liv. Ett lysande tidsdokument. Känsligt och vackert berättat. Fortfarande sugen på att göra filmen om bilen Volvo Amazon. Vem vet, kanske blir den av någon gång. Jag har ett fint material, men måste i så fall byta bil.



I vilket fall: författaren Staffan Ekegren skildrade också sitt eget resande genom Sverige i denna bok, i form av sms-konversation med en kvinna som stod honom nära. Samtalen var poetiska och handlade till stor del om deras problematik:  att som partner kunna känna sig viktig i den Andres liv, när den Andre brinner för något annat, något högre, något "sannare" mer platoniskt?
Historien. Det är historien, som måste berättas.
Att gå in i historien, leva med, drömma bort, glömma bort.
Offra, försinka, försaka. Vad för vad?
Det berörde mig starkt då.
Det berör mig än, när jag rullar mina oändliga mil genom Sverige. 

fredag 18 oktober 2013

Och vidare

Från huvudstaden till Enköpingstrakten. Sista hojturen för året. Sista äppelplockardagarna innan frost. Jag och min vän Solan klättrar på vingliga stegar, inspekterar timmerväggar och skrattar. 

Från eldtunnan ålar sig en vass dimrök ut över markerna. Ut med hästarna. In med lyckan.

Egen lyckas smed.

Roman

Om jag skulle skriva en bok om mitt liv. Skulle den bli en generationsroman då? Eller bara ytterligare en bok om ytterligare ett original? 

Och Vad skulle den heta?
"Ur ordning växer kaos"
"Den tidningslösa resenären"
"Jakten på sinnesstilleståndet"
"Att tänka sönder ett barn"
"Männen, milen, modern"
"Ett år i varje stad"
"Ju värre desto bättre"

Flera förslag? 



torsdag 10 oktober 2013

Stockholm - min plats?

Jag vandrar genom ljummet regn i oktobernatt. Jag går rakt. Tänker på mitt liv. Tänker att jag borde skriva en bok om allt som händer mig nu - om den resa jag gör för att följa min längtan efter lycka. Vad är lycka? Vad är det att vara lyckad? Igår satt jag vid ett bord och sa att jag kände mig misslyckad för att jag inte lyckats åstadkomma en familj. 

Jag fick feedback om att jag åstadkommit så otroligt mycket annat, och det i sig dövade naturligvis en del av min jobbiga känsla. Men när ska min process ta slut? Det är så mycket i livet som finns att utforska. Det är grymt spännande. Jag har ibland svårt att få ihop världen och livet. Samtidigt har jag en otrolig förmåga att få ihop mer än de flesta. I snitt. 

tisdag 24 september 2013

Hår

En av få saker jag inte kan påverka. Längden på mitt hår. Just nu nån slags löjlig glamrocksnivå på det hela. Byggen tär på håret! 

Hittade en bild som fick mig att längta efter mitt långa, härliga hår. Så nu blir det retreat för testarna.



Varats olidliga lätthet

Det är så lätt att skapa äventyr i livet! När jag väl börjat öppna de där dörrarna så är de så svåra att stänga. Helgkurs i Djembe i Kristinehamn. En vecka öva lassokast i Lappland med min vän Evelina. Filma guldgruva i Rumänien. Gå på kulturfest i Stockholm. Dra till Spanien. Bli cowgirl i Uruguay. Bli gravid. Får jag checka alla? 


Almaas


Snart ska denna bok läsas. Ser fram emot det. 

lördag 21 september 2013

TAGGA NER

Ibland går det lång tid mellan mina inlägg här. Det har ingenting att göra med innehållet i mitt liv, på annat vis än att livet ofta är så intensivt att jag inte hinner skriva. Just här. Oändligt skönt då att det inte är ett måste att skriva, utan att det kan få vara styrt av lust.

Eftersom mitt främsta livsfokus just nu heter Tagga Ner, så tänkte jag återkomma till skrivandet. Det är en så bra yta för reflektion. På den här månaden som gått sedan sist har jag varit med om en massa saker som gjort mig glad. Mest handlar det om relationer till andra människor, kanske främst till min yngsta bror. Överhuvudtaget har den här sommaren varit ovanlig. Jag har övergripande fokuserat på en enda sak - familjens sommarställe - och det har varit ett sätt för mig att skruva ner varvtalet.

Jag har försökt sälja mitt ena hus, men eftersom jag inte fick vad jag ville ha för det så blir det kvar i min ägo fram till våren. På ett sätt känns det bra, trots att det för med sig att jag fortfarande är väldigt utspridd. Till våren har en del saker kanske fallit på plats. Och jag älskar den där trädgården!


lördag 24 augusti 2013

Framsteg

Sorselestugan. En liten provbyggnation inför den större byggnationen... Och tack vare våra grymma snickarkillar börjar det hända saker igen. Mina bröder har åkt hem, men vi är tre pers som jobbar ändå. Skönt att se framsteg!





Tungt med rysshackan

Sjukt. Det här är ett bootcamp, egendesignat. Vad jobbigt det måste ha varit att bygga alla katedraler i världen när det är så jobbigt att få ner nio stackars plintar i komprimerad stenjord... Men nu är det klart!



Ett klipp

Jag och min gode vän snickarmikael gjorde ett klipp, köpte varsin superfräsch kamin och fick mängdrabatt! Detta lilla monster ska stå vid havet i min nya lilla sommarstuga 🐚🎏

Att köpa ett sågverk

Det är ingen hejd på vad som händer den här sommaren. Nu har Gunnar och jag köpt ett mobilt sågverk! Vi var och hämtade det en sen kväll i Kungsbacka, jag hade fått låna en bil eftersom min var på verkstad. På nåt sätt så fick vi ihop det...! Nu står det på logen i Glose och väntar på att såga klädselbrädor til våra hus. Underbart!

tisdag 20 augusti 2013

Ursäkta mig...

Men kan nån säga vad det här är för bildel? Den ramlade just ur under fronten på min bil...

lördag 10 augusti 2013

Någon som vill köpa en landsortsidyll?

Jag är tillbaka på västkusten efter några dagar i skogarna mellan Uppsala och Enköping.
Jag har snickrat och målat och skrapat även där!! För nu är det bestämt.
Huset - som var en av orsakerna till den här bloggen - ska säljas.
Länsförsäkringar sköter försäljningen, Linn styr skutan. Dags att gå vidare i livet, och försöka samla ihop mig på en ort. Som det är nu så bor jag i Stockholm, har hus utanför Enköping, jobbar i Norge och har familj och sommarställe på västkusten. Vänner över hela landet... det blir ju ett oavbrutet flackande fram och tillbaka, en massa tid i bilen och en massa packande upp och ner. Rastlöst. Inte kul när jag bara längtar efter kärlek och en familj.

Vart ska den här tjejen ta vägen då?

Så här blev mitt hus. Jag är stolt!



















söndag 28 juli 2013

I en västanvind ska du minnas mig
vid ängarna av klöver
se en bleknad sol
flyr vi dagens slut
mot ängarna av guld

Känn en västanvind
smeka om ditt hår
vid ängarna av klöver
Lägg din heta kind
mot mitt andetag
vid ängarna av guld


Det var länge sen
just den sommardagen
vid ängarna av klöver
Se hur barnen leker i skymningen
på ängarna av guld


söndag 30 juni 2013

Surrar som bin

Inne i min hjärna. Ibland blir den överaktiv på nätterna. Som om den ackumulerar saker och låtsas som ingenting - och sen plötsligt slår det till. PANG!!! Och då går det liksom inte att stoppa dess framfart. Alla ämnen berörs, alla teman lyfts eller introduceras i alla fall.

Min hjärna kan verkligen konsten att väcka sig själv till full uppmärksamhetsnivå såhär runt kl två på natten. I synnerhet när jag måste sova, eftersom jag ska köra bil nästa natt som kommer.

Närområde. Det är ett mysigt ord. Men också lite skrämmande. Håll dig i närområdet så blir det lugnare. Håll dig innanför murarna. Stå still i ledet. Håll i handtaget. Snurra i boxen.

Snurra i boxen. Det är vad jag gör just nu. I huvudboxen. Känns som om några säkringar har gått där inne, känner mig halvtrasig, rastlös, otålig, ensam, explosiv, feg, för gränslös, rädd. Varför är det så svårt att hitta fram till att vara lycklig som två?

Jag har så mycket som jag är glad för. Men det är den där lilla stenen i de dyra, fina foträta skorna som skaver.


lördag 29 juni 2013

Häromdagen...

...då jag klättrade omkring på ett annat hus, för att jag kom på att jag var tvungen att fixa ett litet tak....




..... så stötte jag ihop med den här!!  Hon var väldigt modig och låg kvar för att skydda sina ägg.
De låg naturligtvis precis där jag skulle byta ut läkt. Så jag fick flytta boet och lägga det längst uppe på taket. Kände mig som en potentiell mörderska... Vad är viktigast? Att hindra ett tak från att ruttna eller bli sönderfrätt av fågelbajs, eller att det föds två små svalor? Vem är jag att sätta två andra levande varelsers liv på spel?





Byggarbruden är tillbaka.

Efter ett halvår i teveproduktion är jag nu tillbaka på bygge.
En ny scen. En helt ny plats att skapa! Det ska bli så otroligt roligt och det bästa av allt är att jag får bygga tillsammans med min familj. Mina bröder, min pappa. Vackraste man kan tänka sig.
Och det bästa av allt är att platsen är vår! Den kommer inte att försvinna :-)





Det här har varit en superkul kväll. Vi har suttit och spånat tillsammans med Magnus, en vän till familjen som är arkitekt. Så här ser nybygget ut så långt:

Yihooooo!!!!


onsdag 19 juni 2013

Tillbaka till grå

Sverige. Trygg-grått. Gott. Lite smått men ändå stort, tålamod, mycket ord och midsommarmat på bord, snart. Mitt land, min kultur och mina släktband, mina få kära klenoder, min irriterade broder som är trött på myndigheter, beslut som tar evigheter, för många brännmaneter och illa mönsterpassade tapeter.

Men det fina i sången är tillhörighet - hur köper man det, det kan inte fås i paket, man föds in i det, förtjänar det eller bara lever det, i kärlek, vad vore livet utan närhet?

Alla färgerna som blandas tillsammans blir grått, borde fattat det tidigare men nu har jag förstått. Grått är inte trist, det är innehållet i den tid som är vår frist.



måndag 17 juni 2013

I spansk säng

Hundar skäller. Syrsor spelar. Grindar gnisslar. Musik. Bildörrar. Sedan tystnad och vind. Precis utanför min balkong.

Livet.

onsdag 12 juni 2013

Här och nu

Spanien med min mor.
Dagen började med att hennes bil hade fått punktering - av att stå för stilla - så jag monterade reservhjul och åkte till verkstad. Sen blev det en underbar dag vid vattnet i strålande sol. Det är bra att resa med mamma. Det var mycket längesedan, och det var länge sen vi kunde prata på riktigt. Jag känner att vi långsamt närmar oss varandra, trots invanda roller och mönster. Samtal i en tuff tid där hennes lott är att hitta sig själv under alla roller hon skapat under 20 år av gemensamhetsliv.

måndag 10 juni 2013

Äntligen är överenskommelsen klar!

Jag och mina två bröder tar i dagarna över familjens sommarställe. Det känns helt fantastiskt! Det här är den bästa sommaren på mycket länge :-)
Har målat ett matrum i helgen, och en massa fönster. Blir fint...

Superglad och trött och allt möjligt i känslolägen i en enda röra. Levande.

Hantverkardag och bygglov

Otroligt vilka karaktärer som jobbar inom kommunen. Förstår vissa att de ser ut och uppför sig som ett skämt?

Som tur var kom vi dit precis när en ny strandskyddsdispens med tillhörande tomtavgränsning kommit in, och då kunde vi med en gång önska en förändring. Vad tänker de på?



lördag 25 maj 2013

Blixtbesök på västkusten

När man är boende här i Stockholm, låter det närmast exotiskt med västkusten.

Västkusten.
Sommar.
Lycka.

De här bilderna är från mammas ö på kusten, i förrgår kväll. Lite hemlängtanhar jag allt.....



Söderut

Ibland måste man ta tag i saker. Det är dags att läsa klart min aktuella ljudbok, att hänga runt med vännerna ute på arbetskollektivet, att tala ut, att vattna fikonträdet, att skapa något nytt och krispigt, att börja resan söderut, att sluta streta emot.

Det är enklare än det låter. Det är bara att släppa taget. Visst är det irriterande motsägelsefullt.