Ja. Jag är helt full av intryck, och av ett par starka upplevelser av självinsikt. Den här kursens anda och innehåll påminner mycket om de tankar som en klok kvinna vid namn Iris har delat med mig. Om acceptans, om att följa livsflödet och vara medveten om sin kommunikation och sina handlingar. Att ta ansvar för sina val och att tillåta sig att vara nöjd med det faktum att man inte kan acceptera allt.
Jag har svårt att acceptera hur mitt förhållande tog slut. Jag har svårt att släppa alla hårda ord som haglade över mig den där natten. Ord som är svåra att glömma. De tränger in i hjärtat. Detta brottas jag med att förlika mig med, samt mycket annat i förhållande till min gränslöshet och den oförmåga jag haft i att inte sätta stopp för beteenden och regler som jag inte tycker känns okej, förrän jag har tillåtit mig att söndertrasas av skuld och skamkänslor för att jag inte kunnat hålla dessa regler. För att jag lovat saker i desperation, bara för att få lugn för stunden. För att jag undanhållit till exempel möten med vänner som jag borde ha vågat berätta om, men inte vågat av rädsla för att inte få tillåtelse att träffa dessa, utan att bli tvungen att välja, dem eller relationen. Alltför rädd att förlora. Jag lät rädslan manifestera sig och växa. Så jag förlorade den jag älskade för att jag inte vågade stå upp för mig själv. Jag tror tyvärr att jag hade förlorat honom även om jag hade stått upp för det jag behöver i livet .Det känns som om det hade blivit för stor utmaning för hans otrygghet.
Min kärlek räckte inte för att få honom trygg. Tryggheten måste vi hitta i oss själva.
Slut med det nu. Rak och ärlig, obönhörlig sanning om mig själv och hur jag behöver leva för att vara lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar