tisdag 30 oktober 2012

Fårskit och nyfödda grisar

Att stå och skyffla dynga tillsammans med en vän medan vackra barn springer runt omkring och sjunger "I belive I can fly", är inte det nåt väldigt vackert i det?

Att sen få andas imma och se små nya rosa små griskultingar ligga och andas bredvid sin mamma i skenet av en röd värmelampa, det ger ett skimmer i själen. Ett skyddande ludd.

Förhållningssätt

Man kan ju hålla på i oändlighet och iaktta sitt och andras förhållningssätt till världen. Just nu tänker jag på vad som gör mig orolig. Och det är ganska få saker just nu. Hur förhålla mig till de orosmoment som uppstår?

Jag brukar fråga mig om det är en önskan om kontroll som ligger bakom. Att jag ska veta utgången av en given situation. Att jag kan känna mig lugn om jag vet hur det ska bli. Men eftersom man aldrig någonsin kan veta hur något ska bli, så är det ju rätt verkningslöst att ha en sådan önskan.

En sak som jag lyckas mycket bra med just nu är att leva efter förhållningssättet INGET MERA DRAMA. När jag går igång på något och tankarna börjar yra - går jag automatiskt till frågan om jag vill att dessa tankar ska oroa mitt liv. Om jag inte vill det måste jag hitta ett hållbart sätt att förhålla mig till tankarna. En strategi i vissa fall.  En acceptans i andra fall. Mental träning eller distraktion för stunden i ytterligare fall.

Att vara konsekvent med en teknik, fungerar också bra. Återvänd till ett vinnande koncept. Jag behöver inte alltid hitta på ett nytt.

lördag 27 oktober 2012

Bra start

En ridtur på morgonen kan fylla en hel dag med vacker energi. Den gav mig motivation att åka och träna fast jag egentligen hade en träningsfri dag, och lust att städa min låda med badrumsprylar. Jag slängde en massa saker, så skönt.

Något om skönhet

Vad vore livet utan den? Skönheten.
Det finns så mycket vackert att det är knappt så jag står ut.
Bara titta här. Kan det bli så mycket vackrare än 400 meter från mitt hem?
Jag blir glad av att omge mig med vackra saker. Jag tycker om vackra kläder. Vackra fordon. Jag har svårt för att åka omkring i en bil som jag tycker är ful. Det gör livet tråkigare. Vackra hus. Jag skulle ha mycket  svårt för att bo i ett fult hus med fula saker. Vackra människor. Men människor är naturligtvis lite mer komplext.

Nya kunskaper

Under några dagar har jag nu varit med och lärt mig lite saker som man måste kunna när man jobbar på en gård. Tyvärr missade jag grisvaccineringen :-) Men vi byggde nya hagar till de små liven och flyttade på storgalten med en djurtransport som ser ut som en stor cirkusvagn! Det blir mera framöver. Framåt kvällen lärde jag mig dyrka upp dörrar när jag fick bryta mig in i mitt eget hus för att hämta tre barstolar, och sen när jag skulle åka därifrån med stolarna så hade jag haft helljuset på på bilen och motorn av, såklart startade den inte :-)

Men jag stoppade snabbt första bästa bil, som visade sig vara en polisbil. De fick inte hjälpa mig på grund av all elektronik och specialutrustning, men de kallade på hjälp, och snart stod det tre polisbilar med saftblandare på taket omkring mig! Tur att de som bor i mitt hus inte var hemma... jag fick i alla fall hjälp att komma ifrån brottsplatsen. Under tiden började det snöa - årets första snö!

Jag åkte till en varm bastu och låg naken på rygg och såg ut på snövirvlarna. Kände mig lugn och på nåt sätt på rätt plats.

På nära håll i Sverige

Jag har utmanat mig själv! För några veckor sedan var jag helt inne på att åka en sväng till Uruguay och jobba på en farm med att driva boskap. Inget internet. Ingen telefontäckning. Bara du och din häst, ljuset, landskapet. Hårt arbete. Ingen lyx, enkla britsar, tidiga morgnar. Det passar mig perfekt, tänkte jag. Vilken härlig utmaning!!

En av mina nära vänner tittade på mig och rynkade pannan på ett sätt som fick mig att ana att hon skulle säga nåt av kaliber. "Men såte där har du ju hållit på med i hela ditt liv!" sa hon. "Det är väl ingen utmaning för dig? För dig skulle det väl vara en utmaning att stanna hemma och göra ingenting? Eller varför inte ta jobb på en gård i ditt närområde istället? Varför måste du jämt åka till andra sidan av jorden?"

Jag åkte hem och tänkte om. Hon hade ju rätt. Det är en sak jag kommit fram till i sommar - jag har en liten aversion mot det VANLIGA. Jag dömer ut det vanliga, trygga, etablerade som tråkigt. Jag har kommit överens med mig själv om att detta är en vanföreställning. Det jag räds är inre stagnation. Men fördomar har ju uppenbarligen jag själv lika mycket mot vad som är tråkigt, som bönderna häromkring kanske ibland har fördomar om mig.

Jag började fundera på om det fanns nån gård nära mig som jag kunde jobba på istället. Inte flacka och fara. Hålla ihop världen. Skala ner. Och, tja, jag bor ju nära en jättegård som mina vänner driver, så lösningen låg ju inte så långt bort. Det var bara att erbjuda mina tjänster och starta resan mot nära och svenskt istället för Centralamerika och exotiskt.

Filmen i mitt liv

Det var roligt att vara i Solna i ett par dagar och inse att jag inte har tappat greppet om mitt yrke som filmare! Och lokalerna var väldigt snygga också. Jag ligger fortfarande lågt med jobb och tänker efter varje gång jag bokar in nåt nytt. Men min gamla producentskola i Gamleby kunde jag bara inte tacka nej till när de ringde och ville att jag skulle komma ner i ett par dagar. Det ska bli superkul att återse platsen där allt mitt filmande en gång började! Och flera av mina gamla vänner där nere kommer på filmvisningen av "Jag köpte en regnskog" en av kvällarna.

I övrigt jobbar jag i lagom tempo på med pilot till mitt nya projekt. diskuterar samarbeten med nya människor och trivs med det mesta i mitt liv.

tisdag 23 oktober 2012

Eventjobb i Solna

Det har varit en kul dag idag! Jag har fått spana in en ny kamera och jobbfilma  med en gammal kollega som är stolt och nybliven far. Efter vi var klara vid halv sju väntade min omtänksamma kollektivtjej Anne Lie på mig med en god kycklingmiddag som kavlade in under min träningsdiet - nästan. Det var bara 100 g potatis som fattades. Vad gör 100 g potatis med en 38-årig kvinnokropp? GI gurusarna bannlyser ju potatis. Vad gör man om man inte orkar vara vaken fram till kesellan och bären? Krångligt när man inte hinner äta allt, och så är det en diet? Vad händer då, kan man fundera på. En fin människa påstår sig i alla fall ha köpt morötter åt mig idag! Det gjorde mig glad. Jag kan inte kolla om det verkligen är sant, men ibland är man väl bara tvungen att liksom tro folk på deras ord.

Fast man ibland blir gruvligt besviken.
Men hur blir livet om man inte vågar tro?

söndag 21 oktober 2012

Gud, finns du?

Den här helgen har jag funderat mycket över de mäktiga energier som jag tydligt känner finns ibland oss. Som stora åskväder. Som en het sol. Som kärlek utan villkor. Som något omslutande som inte går att kontrollera, men som ändå har en riktning som har med oss alla att göra. Det har hänt saker i mitt liv det senaste året som jag skulle beskriva närmast som mirakel, och jag upplever mig ibland befinna mig i mitten av en stor och självklar kraft. När jag blir medveten om det, vill jag bara andas och blunda och hoppas att jag nu för alltid kommer att glida fram där. I kraften.
Men jag märker aldrig när jag ramlar ur den. Förrän efter ett tag.

Är det något slags kollektivt undermedvetet, som gör att saker samverkar så att det omöjliga blr möjligt och så att min (och alla andras) medvetenhet ställs på prov? Är det Gud? Vem är gud?
Vem är du, Gud? Berätta!

Kvällens joggingtur gav mig ett stort lugn. Att springa med min pannlampa i mörkret gav mig lite av samma känsla som när jag för nästan exakt tre år sen satt på havsbotten utanför ön Utila i Honduras. Jag satt där och riktade min lampa mot en snäcka, medan min dykistruktör hade fastnat vid ytan med min buddy. Hon kunde inte tryckutjämna och fick panik.
Det gav mig fem oförglömliga minuter ensam med havet och en snäcka. Den mest kraftfulla meditativa stund jag någonsin upplevt.

Minnet och känslan kom tillbaka på kvällens joggingtur.
Världen är i sanning fantastisk.

Fire walk with me

Dagen börjar med en joggingtur efter mitt lilla schema. Jag har aldrig varit nån begåvning på joggning eller löpning, vissa skrattar bara när de ser mig springa och påstår att jag ser ut som en giraff. Nu råkar ju faktiskt giraff vara ett av mina favoritdjur, näst efter drakar och tigrar. Så jag håller god min och övar envist på efter min tabell. Jag har just avslutat träningsvecka sex och i morgon börjar vecka sju av tolv! Sen blir det så småningom dags för något vinterlopp.

Jag drömmer om en crossfitvecka på Mallorca i vinter. Men för att palla det tempo jag vill hålla där, krävs det lite förträning på hemmaplan först. Så bara ut och driv på i regn och rusk! Sen har min valkyria till vän Pernilla och jag i ett svagt ögonblick lovat varandra att vara med på Sten till Sten nästa år. Så nu måste jag lära mig att crawla också!

Att tända en eld och se in i den är läkande. Lugnande. Ger mig kraft.

lördag 20 oktober 2012

Nomadlivet ska tona ut

Här sitter jag på en plats där jag spenderat otroligt mycket tid under de senaste åren: I min bil. Min bil har varit som ett slags hem för mig. Den innehåller för det mesta allt det jag behöver: dator, kameror, kläder och toalettsaker, stearisnljus, förstahjälpenkit, lite verktyg. Eftersom jag rest så mycket i mitt liv, är jag väldigt snabb på att packa. Att kitta bilen för rätt ändamål. Men det är en tid som jag är på väg att avveckla. Så lite långa bilresor som möjligt, så effektiviserat som möjligt. Så blir det nu.

Nu är jag i Norge efter några mycket trevliga dagar i Uddevalla och i Göteborg. Regnet vräker ner så det blev ingen joggingtur i morse. Mina kollegor säger däremot att det ska bli uppehåll ikväll! Jag kommer att behålla mitt jobb här en gång i månaden. I samband med resan hit kommer jag att förlägga mina filmningar i Örebro och eventuella Göteborgs- och bohuslänbesök.

fredag 19 oktober 2012

Hyresvärd

Jag är inte bara jag, jag är hyresvärd också! Det är kul att förgylla livet med olika roller. Innan jag åkte till mitt jobb som medlevare på institution i Norge nu i helgen, var jag på en liten pärlbandsturné som slutade i den här källaren som synes på bilden. Här isolerade jag golvet under en hall, som varit dragig och kall sen jag renoverade badrummet och upptäckte en vattenläcka som gjorde att jag fick riva ut en hel del isolering. Nu är det fixat! Hurra! Jag köpte också ny tvättmaskin och torktumlare. Det var skönt, nu är hela badrummet i toppskick, förutom en klinkerplatta som såklart lossnade när jag baxade en tvättmaskin lite för våldsamt. Det får bli multilim.

Innan dess var jag och lät mig inspireras av min tränande kusin på hennes gym i Västerås. Det slutade med ett träningsprogram, en personlig tränare, en kostlista, ett mål och en kroppsfettsmätning. Nu är uppvärmningen av min träning klar och jag ska börja satsa lite hårdare. Byggarbabe, va. Dags att bygga på mig själv mer än på husen!


Autist javisst

En av mina vänner är skådis, och jag har sett hans reklamfilmer, men aldrig sett honom live på en scen, trots att han jobbat med Östra Teatern i många år nu. Det är ju för jävligt. Så jag gick och såg föreställningen "Autist Javisst", och den var jättebra! Efteråt hade manusförfattarinnan och skådespelarna en diskussion med publiken som var berörande och intressant. Den fick mig att tänka på hur intressant och givande det är att gå på seminarier och föreläsningar. Det är inte lika tätt mellan dem på landet som i stan...  ser fram emot att befinna mig i flera öppna diskussioner om allt möjligt. Nån gång emellanåt! Läs mera om Östra Teatern och den turnerande föreställningen här!

Om HEM

Vad ni ser här är mitt hem.
Det är ett litet hönshus på 11,5 m2, som här fungerade som torkskåp åt de sista panellocken som jag nu målat inför vintern. Går  ju inte så bra att måla ute nu, det GÅR men är inte optimalt. Nu är locken torra och satta på plats. Med sågen på golvet har jag byggt upp nästan hela mitt hus, det hus som var en av orsakerna till den här bloggen. Sågen inköptes på en annons på Blocket, nära ett av mina gamla hem i Luthagen, Uppsala.

Hemmet är ganska enkelt, en del av en liten hästgård där jag delar toalett och kök med Anne Lie, husets supersköna ägarinna. Inne i det stora huset bor också studenten Sofia och hennes Grand Danois.

Jag har räknat ut att jag har flyttat 11 gånger på tio år. Inte undra på att jag är bra på att bära saker.
Det finns flera saker som jag längtar efter. En av de främsta sakerna är ett hem som inte är temporärt. En plats som jag kan kalla min, där jag bor och ska bo ett bra tag. Dit jag kan ta de saker som jag är fäst vid och som jag gärna skulle ha omkring mig, men som nu står i diverse förråd och baracker. Nu sover jag i en isärplockad våningssäng och har bara teknikprylar i lådor i mitt rum. Lite nördigt, skulle man kunna säga. Lite udda. Jag har flyttat alla mina möbler till en friggebod som jag äger lite längre bort, eftersom jag söker tillfällig bostad i Stockholm. En känsla av utspriddhet...

Jag känner mig faktiskt förvånansvärt hel i mig själv, men detta med ett konstant hem är något som kommer att ge mitt liv en kvalité som jag länge velat ha.

Det kommer.  Jag kallar på det.

Ledig tid

På min lediga tid vill jag också fördjupa relationerna till mina vänner. Och jag är ju inte så mycket för att sitta på café och fika, så jag hängde med ut på ett grävuppdrag i Björklinge, där vi också städade upp en hel trädgård och plockade tio sopsäckar äpplen till grisarna! På eftermiddagen plockade vi ytterligare 200 kg äpplen som skulle till musteri, och sen avslutades dagen med bastu och en liten resa till Mariefred och en härlig middag på en fin restaurang. En underbar ledig dag utan stress och utan nåt prestationskrav, helt enkelt.

Att stycka ett rådjur

Det finns en hel del saker man kan lära sig lättare på landet än i stan. En sån sak är att lära sig stycka ett djur. När vi tittade på bilder i en bok, var det lätt att se hur vi skulle stycka. Kul!


Världens bästa teckning

Jag älskar det här barnet. Tills den dag jag får ett eget barn, så är detta flickan som har största platsen i mitt hjärta. Nu har hon tydligen målat världens bästa teckning! TItta noga. Så här ser den ut.

Tjejkväll på Resta

Jag tillbringade lördagskvällen i trevliga tjejers sällskap, med livliga diskussioner om allt från politik och zigenare till diverse olika talangtävlingsprogram till... killar såklart.
En man sa för inte så längesen till mig att kvinnor generellt har ett sånt burdust och ganska rått sätt att snacka killar på, och jag höll inte med. Det har inte riktigt sett ut så i mina kretsar. Men den här kvällen var det en viss svärta i mansporträtten som dök upp, det får jag tillstå. Men eftersom jag inte har nån aning om vilka dessa män är så spelar det ju ingen större roll. Det var bara intressant att notera att kvinnor kan vara ganska råa ibland. Och sen väldigt romantiska i andra stunder.

Sushi på riktigt

Jag håller på att lära känna en man som tillhör släktet eldsjälar. Eldsjäl är ett vackert ord för mig. Som älva, eller enhörning. Något lite överjordiskt. Eller kanske sagolikt. Tillhörande den där världen från då jag var liten, fantasivärlden där människor är antingen goda eller onda. Men Hasse är påtagligt verklig. I slutet av vår första filmdag tillsammans åt vi den här fantastiska sushin på ett hak som höjde Örebro.

Konsten att beskära ett fruktträd

När jag äntligen kom hem från Göteborg och all sorg kring min familj var det dags för vila. Sömn, god mat, bokläsning i soffan. Elda i kökskaminen. Prata med mina sambotjejer. I sakta mak strukturerade jag upp mina saker som låg utspridda över de 11 m2 där jag bor, i ett litet ombyggt hönshus ute på landet. Jag startade upp mig och min kropp med träning på min hemmaklubb ÖST, Örsundsbro Styrketräningsklubb, jag fixade håret och gick till en fotvårdsspecialist. Jag njöt av långa duschar, hur vattnet rann längs min kropp, smörjde in mig med härliga krämer, slipade mina naglar. Det var dags att helga min fysik och göra en återställning efter drygt års hårt kroppsarbete som snickare. Jag är tacksam över min kropp. Jag är glad att jag är stark och frisk. Jag är motiverad att arbeta med mig själv, mitt psyke och min hälsa i fokus. Jag vill odla kontakten med mina vänner. Jag vill vara varsam nu, med vad jag väljer att göra med min tid.

Det är som att beskära ett fruktträd.
Att ta bort de delar som tar kraft från huvudstammen och dess grenar, se vad som växer i rätt riktning och kapa de spröt som strävar alltför högt upp mot skyn. Se till att frukten får bra förutsättningar att växa.

Jag tillbringade två dagar med en vän som fick mig klättra i träd och rycka bort rätt vattenskott. Hon lärde mig att de grenar som växer ut direkt från stammen aldrig bär frukt. De får för lite ljus. Och att det är de största felväxterna man ska lämna kvar, och först kapa bort den mindre. Annars dyker det upp hundratals små nya skott.

Det är kanske just så som det är med livet. Man kan inte förändra för mycket på en gång. Och kanske först ändra på de små sakerna, för att sen våga kapa bort större och större delar som man till sist inser inte ger något värde i livet. Det tar minst fyra år att beskära ett äppelträd och få det att växa i en fruktbar form.
Hur lång tid tar det att beskära oss människor?

Recapture of life

Ah. Livet.
Alla dessa komponenter.
Ibland är det svårt att hinna med att skriva, trots att jag faktiskt mest har semester.
Skriva kräver att jag har lust att skriva. Och det sista har jag mest haft lust att njuta och leva.
Men nu sitter jag här i en fåtölj och längtar efter att skriva igen, längtar efter att återuppleva den senaste tiden, eftersom jag har känt mig så närvarande och levande i livet. Här ovanför kommer ett utdrag från den senaste veckan som gått!


tisdag 9 oktober 2012

Kreatörsmöte i Stockholm!

Jag är verkligen så glad och tacksam över mina fina vänner som ser till att hålla min hjärna i trim och ger mig tips om lite allt möjligt. Idag körde vi så det rök med eleverna på Fribergaskolan och de kom hem med en massa material som ska klippas i morgon. Har suttit och graderat upp mina kunskaper på Imovie under kvällen och nu är jag redo att möta fem blivande miljöfilmer! 

På fredag visas en av mina filmer på lunchbio på Filmhuset i Stockholm: Brita - Livet som det är.
Ta gärna en lunch på Gärdet och spana in en fantastisk och livsglad gammal tant.




måndag 8 oktober 2012

Mera film!

Jobbar just nu i Haninge med ett gäng glada ungdomar som ska göra mästarfilmer om miljön.
Ska alldeles strax sova för att ha all min energi laddad för kidsen och tekniken i morgon bitti.
Att lära ut betyder att man själv måste lära sig saker.  Till exempel har jag just rensat min dator och  installerat senaste verionen av Imovie för att lära mig lite konsumentredigering.

För övrigt har jag idag gjort synundersökningen jag längtat efter, beställt linser och nya glasögon, snickrat klart den sista väggbiten på mitt hus i Uppsala, bliit bjuden på middag, klippt en gräsmatta, isolerat rör, druckit te i mina snygga sambosars sällskap, torkat brädor, klappat hästar, frusit halvt ihjäl, bokat läkartid, duschat varmt och länge, sett på teve, hittat en viktig nyckel, bokat tid för fotvård och annan tid för klippning.

Tid för egenvård!

Om det nu var en tävling i effektivitet, alltså, det här livet.

torsdag 4 oktober 2012

FIlm

Idag och i morgon blir det dokumentation av ett nygammalt fenomen i Örebro. Kul att filma igen, jag ska berätta mera om några dagar.

Höststunder

Fina stunder idag.
En bilfärd genom sprakande lövskog, en härlig löksoppa på hemodlad lök i goda vänners sällskap.
Promenad i regn ner till ett renoveringsprojekt, en gammal tvättstuga, timrad, nu på väg att blir ett sommarhus för vackra semesterdagar i gemenskap. Att planera sitt liv och sina resurser utifrån gemenskap. Fint.

En av hästarna på gården har varit sjuk länge men nu är hon bättre och ska gås och springas igång innan hon kan ridas. Så en hästjoggingtur i skymningen var det bästa på hela dagen!

onsdag 3 oktober 2012

Rensar ut i prylhögen

Saker är inte så kul när man inte har ett eget hem. De blir mest ett hinder. Jobbiga att förvara, och i vissa stunder sorgligt att inte kunna sätta upp dem någonstans. Inte minst blir man medveten om hur mycket prylar man har! Som den här lilla soffa till exempel, som är en jättegullig utdragssäng. Idag har jag haft en sorteringsdag och kastat en massa saker och lagt ut andra på Blocket.

Jag önskar mig ett hem. Jag har längtat efter det länge, men av olika anledningar har jag flyttat runt och runt och runt, rätt slitsamt men man blir ju stark av det. Nu kommer jag ju inte att få ett ordenligt hem på ett tag, eftersom jag ska plugga, men det är jag ju inställd på. Men jag ska börja kalla på mitt riktiga hem redan nu.

Saker och ting har skett i mig under lång tid, utan att jag riktigt har varit medveten om det. Det har skett ett skifte från att vilja rikta mig utåt, mot världen, mot utmaningar och spännande människor, till att mera rikta fokus mot det inre och det nära. Familj börjar bli viktigt. Förankring. Stabilitet och lugn. Även om jag, men min tokstörda personlighet inte kanske riktigt kommer att sätta mig ner i tevesoffan och käka köttbullar utan hitta andra saker att lära mig, men på på ett närmre plan. Inte nödvändigtvis på andra sidan jorden.

De här prylarna åker också ut.

Nu ska jag dra till träningen!




måndag 1 oktober 2012

Vad som ger mig lugn

Livet är ju ofta fullt med saker som man måste göra.
Jag har just nu möjlighet att prova på livet utan måsten. Att göra enbart de saker jag vill. Jag vet, det är lyx, och likaså ett ansvar, för även om jag inte måste göra saker, så leder ju handlingar, eller ickehandlingar, till något. Vare sig man vill eller inte.

Detta borde ju tala om för oss alla att det är själva livet som styr vårt liv, och inte vi själva :-)
Om man är rakt och rättfram i vad man vill och dessutom har klart för sig varför man vill det man vill, så är man väl en god bit på väg. Det skapar ju en riktning. Möjlighet att styra in sig mot olika mål.

Vad som ger mig lugn är just nu att inte ha en massa saker inplanerat. Att befria mig från ansvar så långt det går. Att begränsa mina uppdrag, att inte lova människor saker utan vidare, att tänka efter innan jag säger ja till något.

Jag har sällan haft ställtid i mitt liv. Alltså, tid emellan saker som jag planerat in. Ibland har livet funkat bra i högintensivt presterande, ibland har saker ballat ur - som de ju gör ibland när livet styr och inte jag - och då har jag inte haft marginaler. Då har livet blivit tufft ibland. Familj och vänner har fått stå tillbaka för jobb. Så har det sett ut otaliga gånger.

Människor har älskat mig ändå. Och det är jag tacksam för. Tack!
Jag inser att mina värderingar gradvis har ändrats. Det har skett under några års tid, omärkligt. En massa andra saker har hänt i mig parallellt - och det har gjort det svårt att se vad som hänt i helheten Helena.

Men jag har fått ett bra tips:  att regelbundet ställa mig frågan: vad är viktigt för mig just nu? Vad är viktigast?

Svaren är olika, men aldrig att jag vill ha en maffig utmaning som fyller mitt liv.
Jag ser tillbaka på alla maffiga utmaningar i min historia och känner mig rätt stolt över att jag klarat dem så bra. Känner mig inte så sugen på att skapa flera utmaningar av den typen. Det är som att få en helvetes massa pengar och inse att de inte gör en lyckligare. Eller att bli en världsartist och inse att det inte gör en lyckligare. Eller att bli Den Största Äventyraren och inte känna sig nöjd ändå. Att det där presterandet inte får kål på rastlösheten, rotlösheten, oron, eller vad det nu är som bränner därinne.

Vad är viktigast just nu?
Att välja saker som ger mig lugn i hjärtat. 
Att göra val som pekar mot mera kontroll av min tillvaro, mera förutsägbarhet, långsiktighet.
Att bara få vara, utan att ha en tid att passa som är nästa punkt. 


Struktur

Det har varit lite si och så med strukturen under den senaste tiden. Jag har varit vaken sent för att kunna läsa in mitt första ljudboksuppdrag, eftersom jag på grund av sjukdomen bytte ut Studio Hönshuset mot inläsning i mammas ombyggda klädgarderob :-)  På en skärgårdsö är det lite si och så med tystnaden på dagtid.

Men nu är ljudboken klar, 375 sidor ungdomsroman, och det har varit kul att prova något nytt. Läsa dialog är både roligt och svårt. Passar mig. Det blir nog flera böcker framöver, när jag kan läsa in på de tider jag vill.

Nu är det 1 oktober och dags för månaden när jag ska komma igång med min konditions- och styrketräning! Det duger inte att sluta snickra och bära och kånka runt om jag inte ersätter det med något annat.

Så idag ska jag klippa äppelträd och göra ett upplägg för hösten på Resta.
Det blir också återgång till upp kl 7, i säng kl 23.