tisdag 27 mars 2012

Dags att börja blogga igen

Det har hänt så mycket den här sista tiden. Saker som fått mig att helt tappa lusten att skriva. Och sen saker som har gjort det värt det igen. Så nu kommer jag att fortsätta skriva här på min blogg!

lördag 17 mars 2012

Vårkänslor

Härom kvällen stannade jag vid Restastallet för att natta djuren.
Det var så himla mysigt. När jag kom in hummade alla hästarna. Trollet började sparka i boxväggen när jag klappade på Vindur, så att ungkultingarna i boxen intill vaknade och flög upp. De skakade på sina långa, stora öron och plirade nyvaket mot mig. De vinglade lite av trötthet.
Sen gick jag vidare in till ladudelen där storsuggan ligger och diar sina 13 kultingar. Tittade lite på henne, och plötsligt slöt en av ladugårdskatterna upp vid min sida. Chefen. Hon är cool.

Vi följdes åt till fåren, som med en gång kom fram till räcket och tokstirrade ut oss.
Allt var tyst och rofyllt. Det var som en pulssänkande injektion för mig.
Wow.

onsdag 14 mars 2012

Livskraft

De är ju de där känslorna som driver oss. Framåt.
Just nu är det så vackert här utanför mitt fönster att det inte längre går att vara arg.
Jag tittar på elva rådjur som står på ängen nedanför mig. Jag tänker att jag är otroligt priviligierad på så många sätt. Jag bestämmer mig att fokusera på allt jag har, istället för allt jag INTE har.

Mot Stockholm!

A R G

Jag blir mycket sällan arg.
Men i natt var jag förbanne mig argare än jag varit på många år. Jag var så arg att det var omöjligt att sova. Det var skönt för det fanns en styrka i ilskan, och en sorg som reste sig upp istället för att ligga ner.
Jag var arg men under ilskan fanns en stor besvikelse, över att saker inte var som jag trodde de var. Ibland är jag långt ifrån acceptans.

tisdag 13 mars 2012

Tillbaka till Gå!

En bilfärd som heter duga.
Först två och en halv timme till Hurdal, sen två timmar till Hölen och som topping, sex timmar till Fallet! Fy Satan. Men nu har jag första hjälpen och snart självförsvaret.
Nu är jag äntligen hemma på gården. Lillen har rullat ihop sig i mitt knä och jag kan nästan inte gå ut och lägga mig i min säng i gäststugan när han är så här kelsjuk och mysig. Rottweilers har nåt speciellt, Anneli har rätt.

En veckas bortavaro i en annan del av världen.
Samma värld finns kvar här.
Det är rastlöshet i kombination med lugn, trivsel i kombination med en ödslighet.

Det blev en bra Norgeperiod med många roliga händelser. Getterna har fått ett nytt, fult och roligt staket. Elin ska odla blå potatis från genbanken på Svalbard. Knut skällde ut mig. Jag fick en ny mössa och kanske en ny vän. Och ett nytt jobb. Och en semesterplan. Bra.

måndag 12 mars 2012

Dagen idag

Äntligen befann jag mig ute i solljuset, efter en lång kamp för att få min klient ur sängen. Solen var varm, jättevarm, så varm att jag kunde ta av mig jackan och gå i ett linne. Jag kisade upp mot solen. Och det fanns andetag. Tillbaka till mig själv. Där fanns andetagen, de som alltid klarar av att föra mig tillbaka till mig, till det som är jag. Det luktade växter. Vi gick förbi en trädgård med arga hundar, som skällde och skällde. Min klient blev jätterädd, sprang iväg och ropade till mig att han ville gå hem, att han var rädd, att han höll på att bajsa på sig, han var beredd att göra vad som helst för att komma ur situationen.

Jag sa, de kommer inte att komma hit.

Han såg inte ut att ha nån vidare tillit till det jag sa.

Jag vill hem!!! skrek han.
Det här går bra, sa jag, tog honom helt sonika i handen och började gå i solen längs vägen.  Hundarna skällde. Vi höll varandras händer och fortsatte att gå framåt. Efter tio sekunder säger min klient: Det går bra. Han ansikte mjuknar av intimiteten att han håller någon i handen, han går och håller någon i handen, kanske väcker det en känsla.

Uppenbarligen väcker det en känsla. Han har just varit livrädd, nu blir han verkligen lycklig.
Vi går. Hundarna slutar skälla. Hans ögon får ett glitter i sig. Jag andas. Tittar upp mot solen. Kisar mot min klient. Vi plirar mot varann i plötslig glädje. Glädje möts. Känslan förstärks hos båda. Unisont. Vi följer varandras känslobåge en kort liten gyllene stund. Dagens stund, höjdpunkt. Vi hade ett möte.

För mig känns det som att det är de stunderna som stärker.
Båda oss två.

God natt.

lördag 10 mars 2012

Ilska - att försvara något vackert

Kärlek kommer ur hjärtat. Som rent vatten. Klar och stark.
Jag känner att jag blir arg och ledsen när den inte respekteras.
Antagligen för att jag är stolt över min kärlek!
Den är något fint.

Livet handlar inte om att försöka se och förstå vad nån annan förväntar och behöver av mig.
Utan att känna efter vad jag själv är förmögen att ge. Och ge det.
Om jag ger utifrån mina egna förutsättningar är jag ärlig och sann.
Och om jag känner att jag inte får nån respons på mina känslor känns det inte bra att fortsätta tränga mig på.


Att vara eller inte vara två?
Det är frågan.

fredag 9 mars 2012

Svängdörrar - att hata att älska.

MIN TRO ÄR
att i en relation måste man våga tro på att den andra kan åstadkomma det den verkligen vill. Om det så handlar om att förverkliga en dröm, lösa en svår ekonomisk knipa, eller att arbeta med en komplex svårighet med sig själv. För om man inte kan stötta den andra med sin tro, sin medkänsla för allt jobbigt, vad är det för mening att försöka hålla ihop då?

Nånstans är det nog en ömsesidig respekt det handlar om. Att respektera den andra personens beslut och metoder för att nå sina sanna mål. Mål som är födda ut ur längtan, ur kärlek, ur mänskliga, grundläggande behov. Inte bara tycka att den andra personen är inkompetent.
Och att man själv är den, som vet bäst.