Stockholm och inspirationsdagen idag blev bra. Jag bestämde mig för att strunta i att förbereda mitt föredrag och bara gå på känsla. Det blev lyckat - det möjliggjorde att tala utifrån mitt hjärta istället för ifrån mitt huvud. Det blev varmare, mer spontant. Utmanade både mig själv och hundratalet besökare med att sjunga en ton tillsammans. Det blev en vacker kör som kändes mäktig och stark. Efter det pratade vi om att utmana sig själv, att göra val i oväntade situationer och att ha själen med sig i det man gör. Jag kände mig närvarande och levande och en liten ytterligare bit tillbaka till mig själv.
Satt i solen på en grön låda och åt en macka och fortsatte att känna mig levande. Sol, för första gången på evigheter. Glad. Nästan lycklig av kören. Sen middag med mina två pantertanter som alltid ger mig goda råd om livet. Och nu sitter jag hemma på gården utanför Uppsala i min säng. Äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar