Mirakel i det här fallet är att vara villig att lära om vissa principer som vår kultur förankrat i våra hjärnor. För mig innebär det att bryta en del mönster som ger mig stora problem i nära relationer. Att betrakta mig själv utifrån och se på varför jag försätter mig i en offer- eller hjälparroll, och vad jag omedvetet gör för att hålla mig kvar i dessa roller. Titta, analysera och hitta vad som krävs för att ta mig ur spelet och agera utifrån trygghet i mig själv istället för ifrån rädslostyrda modeller. Inse att nåt så trist som en offerroll ger en människa vissa "fördelar" i det sociala spelet, som gör att det på vissa sätt kan vara både safe och lite gött att stanna kvar i den.
Det finns nån konstig komfort i att vara ett offer för sina elaka föräldrar eller sin dumma fri eller sin dominanta chef. För det är ju skönt att folk har empati med att man har det så svårt. Och om man är ett offer för yttre krafter, så är man ju befriad från allt ansvar!! Och det kan vara tryggt att inte ha några val eller alternativ - allt är ju ändå kört. En slags skruvad makt över sig själv. Yeee. Kusligt. Men vi väljer ju själva hur vi vill se på livet och var vi vill placera oss i det. Dagen idag har handlar mycket om roller överhuvudtaget, det här delkursen handlar om kommunikation i nära relationer och det är såklart väldigt bra att öva sig i. Nu är jag dödstrött och ska försöka återge lite mer av mina tankar i morgon, när jag har nät på datorn och inte bara på min yxiga telefon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar