Mera om nytt

Morgonsolen vältrar in genom glaset, fräter ut en vit ruta i trägolvet. En dörr till en annan värld. Nya platser bjuder på sätt och vis in till en mental vakenhet: det går inte att stagnera i rutiner när världen omkring mig ständigt förnyas. Miljö, människor och praktiska göromål.

Den inre världen blir tydligare när den yttre är föränderlig. Jag noterar vad som är konstant. Det som jag bär med mig från plats till plats, mina egenskaper, mina förmågor och mina rädslor. Jag funderar kring vad det är som jag tycker så mycket om i detta omkringflackande liv. Kanske är det livslusten, att vilja ha mera, att kunna boosta andra genom att komma in under en begränsad tid och inte vara sliten av de utmaningar som långa perspektiv ger. Är det en flykt? Eller en resurs? Eller är det både och?

Den här platsen är mycket vacker.