Jag förstår att det inte fungerar för mig när jag natt efter natt inte kan sova i ekot av din avstängdhet. När jag börjar hyperventilera och kvida i hysterisk gråtattack som inte känns nåt bra. När jag blir svartsjuk på en glad gubbe på Facebook, eftersom du inte kan känna dig glad med mig.
Det känns för jävligt att du ska vara arg på mig i två månader till, och det faktum att jag knappt vet vad du har för dig sätter igång stora varningstrumman i mig. Jag känner mig nonchalerad och utanför din livsplan. Du verkar inte bry dig om vad jag har för mig när du lever på med ditt. Jag får nöja mig med att läsa om vad du gör på din blogg. Det känns inte ok. Det känns helt fel.
Jag börjar bete mig som en paranoid idiot nu och det vill jag inte. Så jag behöver vidta åtgärder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar