...så längtar jag efter dig så starkt nu att det river i mitt bröst. Längtan galopperar. Jag vill inget annat än att sätta mig i bilen och åka till dig: jag ser dig framför mig, din gestalt som jag känner in i minsta detalj. Vill vila hos dig, smeka din arm, smeka bort din smärta, trots att jag vet att det inte går. Ingen kärlek kan hela den, all sorg du bär över att ha blivit sårad och sviken. Jag vill inte odla symbiosen.
Jag vill lära mig saker.
Lära mig om kärlek.
Om att lyckas med det omöjliga.
Älskar dig så brinnande starkt. Och gör det nu. Nu. Och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar