Vi hade en underbart fin kväll igår, eldade nere vid sjön på Månad, iklädda en massa kläder och en termos med het glögg, pulsade i snön, tände marschaller, och mängder av levande ljus. Pratade om livet och resor och tittade på massor av bilder, det var kul. Lagade mat, eldade i köksspisen. Ljus i själen.
Jag behöver motljus mot mörkret inuti.
Ljus som skapar vackra, grå nyanser.
Jag bollas mellan svart och vitt i tvära kast:
fokus och närvarande i nuet, i känsla och nöjdhet
eller i total förtvivlan, meningslöshet, värdelöshet.
Att lyckas vara i nuet och uppskatta det är bra
att inte analysera för mycket
man kan ju analysera sönder och samman vad som helst bara man har tid och behov av det
Det är skönt att få vara i värme bland människor som är glada
skönt att få glömma
för med minnena kommer smärtan
Autonom, autonom.
Att vara nöjd med att jag finns här och nu och utan omedelbara hot
att vila i det
att inte önska något annat än det man har
att inte värdera, nervärdera
Utan hitta nytt, hitta hem.
I mig.
Ibland har man skygglappar, ibland är det motljus, ibland blir man vilseledd av tecken och symbolik. Eller blir man det? Kanske måste man gå vilse för att hitta hem, som någon så klokt sa.
I morgon är det julafton. Det kommer kanske bli den bästa julafton på många år, här ute i de uppländska skogarna. Utan förväntningar. Annorlunda, ett gäng med människor som slumpen fört samman mitt på självaste jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar