Ett liv i min närmsta krets rinner ut.
Jag står helt maktlös. Mot cancer har jag inget att sätta emot - det enda jag kan ge är min lojalitet och kärlek. Det är svårt att ta in att rättvisa är ett begrepp som vi människor har hittat på. Utanför våra hemsnickrade regler råder något annat. Är det slumpen? Och i så fall, varför råder den?
Kunde jag gjort något som jag inte gjorde?
Kunde jag ha ifrågasatt mera?
Det kommer alltid att finnas saker som jag kunde ha gjort annorlunda, bättre, mera, tidigare, senare.
Men livet är bara just det som det är.
Och just nu är det sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar