Det gör ont att se alla flaggor på halv stång som omger vårt hus idag även fast de också gör mig glad.
Kan inte ducka för döden. Det är vackert med symboler och med de gemensamma ritualer
som gör oss till de människor vi är. Jag gör ett bildspel med fina bilder ur min extrapappas liv och tänker på att det är viktigt att vara här och nu, att inte förmörka sitt liv och sina relationer med bitterhet som kommer ur önskningar om att alla andra ska se på livet precis som man själv gör.
Tacksam för de kunskaper som jag fått ta del av de senaste året vad gäller att leva i mina innersta känslor. De har förändrat mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar