Kan inte sova.
Hjärnan går i spinn och i går såg jag mitt livs första hallis.
Jag gick upp för trappan i mammas hus och såg en brunsvart hund gå förbi ute i verandarummet.
Om en hund kommer in i mammas hus är det snudd på avsågat hagelgevär. Min mor fördrar icke djur. Så den där hunden var på låtsas och jag blev verkligen förvånad när jag såg den. Det måste ju vara ett tecken på uttröttning.
Jag ser fram emot att komma hem till Örsundsbro efter en månad med fin samvaro med min mor i en svår tid. Vi har bott ihop i en månad och inte haft en enda liten konflikt eller ens munhuggning. Människor i sorg blir mjuka och tappar sina invanda roller. Nu - hem och träna crossfit och styrka med min nya träningskompis och övrig tid ligga på soffan en hel månad och ha höstsemester och det ska bli underbart och rogivande och bra för alla springande hundar i min hjärna.
Kanske lite stolpning av hästhagar, kanske klappa lite på en gris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar