Det händer omtumlande saker på det privata planet.
I mitt inre. Det får dessutom näring av oväntade händelser ute i det yttre rummet.
Jag har växt och växer inuti, känner jag, och försöker förstå hur.
Jag tror att det betyder att jag har större utrymme i mig för empatiskt lyssnande - det vill säga, jag blir allt bättre på att separera det som händer i andra människor ifrån mig själv.
Jag är ju inte världens centrum. Människors val och reaktioner har ganska sällan med mig personligen att göra. De har en lång historia och en vardag och olika behov och rädslor som styr dem, och ibland påverkar dessa parametrar mitt liv. Det är ju dock ytterst mitt val att välja in dessa människor i mitt liv.
Jag sa nåt klokt till min faster idag, när jag satt nere i hamnen och tittade ut över fiskebåtarna och vi pratade om bitterhet och om att ångra saker eller inte och i så fall varför.
Jag sa: Man borde gå in i relationer till andra människor utan att någonsin förvänta sig att de ska rädda en. Varken från sig själv eller från ansvar eller bördor. Man tycker att man är så jävla klok och medveten och insiktsfull så man nästan spyr, men lik förbannat så ramlar man automatiskt in i tankar om att längta efter att nån ska finnas där som inte är där eller att nån ska ringa som inte har tid eller att nån ska skicka blommor eller bara komma ridande på en enhörning och fångar upp en.
WTF!!!! En vänskap eller kärlek kan inte vara villkorslös om det finns inbyggda krav på den ena eller andra. De kraven måste sättas utifrån var och ens inre vilja till kontakt och ännu mer fördjupad kontakt. Att våga älska är att säga ja till smärta och att sluta fly från de känslor som man värderar som INTE BRA. Vem fan vet vad som är bra, i slutändan? Bra för vem? Och utifrån vilket tidsperspektiv?
Det påminner mig om needs, begär, behov.
Att vi människor har vissa grundläggande, mänskliga behov som gör oss till de underverk vi är.
Och sen har vi en massa konstruerade behov, som bara är strategier för vår överlevnad. Så länge de strategierna bara innefattar oss själva kan de funka rätt ok. Men när vi begär att andra ska införliva våra strategier i sina liv för att VÅRT eget liv ska fungera, har nåt gått på tok.
Låt mig vara den jag är.
Att älska någon fullt ut, föder min styrka.
Att bli riktigt älskad av någon, ger mig mod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar