Till minne

Stellan flyttade in i vår familjs liv i samma tid som jag flyttade hemifrån.
Jag minns att jag var så glad att mamma hade träffat någon hon tyckte så mycket om,
och som verkade så lugn och snäll.

Stellan var en tillitsfull, ärlig och okomplicerad person, som följde sin magkänsla
och inte analyserade sönder saker. För honom blev den nya familjen viktig, och så länge jag kan minnas har han ställt upp för mig med allt ifrån teknisk och praktisk hjälp till att troget sluta upp vid mammas sida vid alla spelningar, filmpremiärer och andra galna projekt som jag genomdrivit. Han utgjorde en stabil punkt i min tillvaro som aldrig svajade. Han var så stolt över att få visa mig och mamma sitt företag. Jag kommer ihåg kontoret vid Korsvägen i Göteborg och hur jag och mamma följde med på luncher på hans favoritställen.

När jag fyllde 20 flyttade jag till ett hus, som inte hade funnits om det inte vore för Stellan. Och genom den totalrenovering som följde där lärde vi känna varann, han hjälpte mig att bygga och fixa många sena kvällar efter jobbet. Han lärde mig saker. Han var envis och arbetsam och rak och utan trassel.  Vi kunde pyssla sida vid sida i timmar utan att säga många ord, men ur den där tiden växte ett band. Den där fixaren har sedan troget följt mig i alla år. Han har ställt upp genom alla mina husbyggen och hjälpt mig med konkreta råd, kontakter och eldragning, allt som jag frågat efter och behövt har han letat upp i sina gömmor och gladeligen gett bort. Han har aldrig bett om att få någonting tillbaka. Det man har gett bort har man gett bort! sa han alltid glatt.
Men om han lånade ut något, som jag med min snurriga läggning slarvade bort eller hanterade ovarsamt, då blev han inte glad. Nej, det skulle vara ordning och reda! Man skulle ha respekt för sina saker och inte minst, sina verktyg.

Stellan är för mig en hederlig arbetshäst med sin verktygshink i handen. I den fanns allt man kunde behöva. Jag kunde aldrig fatta hur han lyckades ha allt man behövde i den där hinken. Han gillade verkligen att hjälpa till, och han älskade att se på teve!
Han hängde med i teknik och utveckling och installerade IP telefoni, riktade in antenner och hade det senaste av allt. Han var stolt över alla sina kanaler och gav mig tidningar som Internet world och annat, när jag jobbade med webdesign. Han hade kontakter och rekommenderade mig till mitt första jobb som reklamare, på Production Studios i Göteborg.

Jag fick en extrapappa och Stellan fick en större och lite småtokig familj. Han och mamma förverkligade Stellans gamla dröm om att ha en bas i Spanien att övervintra på. Han planterade träd, la stenplattor, glasade in verandan, alltid såg han till att ha något projekt att pyssla med. Han var intresserad av och samlade på viner, som han tog med hem från olika resor. Han byggde en vinkällare och serverade härliga viner vid mysiga middagar. När det gällde matlagning var han inte så dedicerad, men att grilla tyckte han om!
Hemma på Björkö förbättrade och förnyade han hela tiden hemmet och trädgården: byggde ett sommarboende i den gamla lagården, la om tak, drog in vatten.

Stellan hade alltid en bestämd bild framför sig av hur allt skulle bli när han satte igång med något, och tvekade sällan. Han var känd för sin noggrannhet och lojalitet. Något annat han hade inbyggt var en speciell, torr och blixtsnabb humor. Den sista dagen han levde drog han ett rått skämt och skrattade, all morfin och smärta till trots.

Han hade en öppen kanal in i sig själv och var klar över vad han ansåg var fel och rätt.
Stellan var en av de hederligaste människor jag har känt. Han var inte så mycket för kramar och närhet, men jag vet ändå att han tyckte väldigt mycket om mig.

Du finns i mitt hjärta.
Jag är så tacksam för allt, och glad att jag fick vara med dig på din sista svåra resa de sex dygnen till döden.