Tygkaninen och den uppstoppade hästen låg på sängkammargolvet, och kaninen frågade:
– VERKLIG, vad är det? Är det att man har ett handtag och grejer inuti sig som snurrar runt?
– Verklig är inte hur man är konstruerad, sa Hästen. Det är något som händer med en när ett barn älskat en länge, länge – inte bara för att leka med en, utan verkligen älskat en. Då blir man verklig.
–Gör det ont? frågade Kaninen.
– Ibland, sa Hästen, men när man är verklig bryr man sig inte om att det gör ont.
– Händer det på en gång som när man blir uppdragen?
– Nej, sa Hästen. Man blir långsamt verklig under lång tid, så det inträffar inte så ofta med dem som lätt går sönder, har skarpa hörn eller måste hanteras varsamt. När man till slut har blivit verklig brukar ens hår vara bortälskat, ögonen har ramlat ut och man har blivit sladdrig i lederna och mycket solkig. Men sådant gör ingenting när man är verklig.
ur The Velveteen Rabbit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar