När man vet att en människa snart kommer att försvinna, blir allt som hör samman med personen så tydligt. Kläderna på galgarna, breven, tandborsten. Sjömansutrustningen som gått i arv, alla verktyg, tevetablån som ligger uppslagen. Spår som vi människor lämnar omkring oss. En del av det som gör oss till den vi är. Våra behov, vår nyfikenhet, våra minnen. Strategier för att hantera livet som lämnar spår i vår omgivning. Får konsekvenser.
Det blir extra tydligt när man lever i en utmätt tid.
Och ändå är vår tid alltid utmätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar