Konsten att beskära ett fruktträd

När jag äntligen kom hem från Göteborg och all sorg kring min familj var det dags för vila. Sömn, god mat, bokläsning i soffan. Elda i kökskaminen. Prata med mina sambotjejer. I sakta mak strukturerade jag upp mina saker som låg utspridda över de 11 m2 där jag bor, i ett litet ombyggt hönshus ute på landet. Jag startade upp mig och min kropp med träning på min hemmaklubb ÖST, Örsundsbro Styrketräningsklubb, jag fixade håret och gick till en fotvårdsspecialist. Jag njöt av långa duschar, hur vattnet rann längs min kropp, smörjde in mig med härliga krämer, slipade mina naglar. Det var dags att helga min fysik och göra en återställning efter drygt års hårt kroppsarbete som snickare. Jag är tacksam över min kropp. Jag är glad att jag är stark och frisk. Jag är motiverad att arbeta med mig själv, mitt psyke och min hälsa i fokus. Jag vill odla kontakten med mina vänner. Jag vill vara varsam nu, med vad jag väljer att göra med min tid.

Det är som att beskära ett fruktträd.
Att ta bort de delar som tar kraft från huvudstammen och dess grenar, se vad som växer i rätt riktning och kapa de spröt som strävar alltför högt upp mot skyn. Se till att frukten får bra förutsättningar att växa.

Jag tillbringade två dagar med en vän som fick mig klättra i träd och rycka bort rätt vattenskott. Hon lärde mig att de grenar som växer ut direkt från stammen aldrig bär frukt. De får för lite ljus. Och att det är de största felväxterna man ska lämna kvar, och först kapa bort den mindre. Annars dyker det upp hundratals små nya skott.

Det är kanske just så som det är med livet. Man kan inte förändra för mycket på en gång. Och kanske först ändra på de små sakerna, för att sen våga kapa bort större och större delar som man till sist inser inte ger något värde i livet. Det tar minst fyra år att beskära ett äppelträd och få det att växa i en fruktbar form.
Hur lång tid tar det att beskära oss människor?