Det är mycket i livet som grumlas på grund av att man hade andra förväntningar. Som idag. Morgonen började med ett långt och tungt samtal om förhållningssätt och attityd. Efter det snurrade jag omkring på tomten och försökte tänka ut något smart, men hade svårt att fokusera eftersom jag hela tiden väntade mig att mina grannar skulle dyka upp för att som planerat hjälpa mig att spika läkt och fasadplank. Jag såg lyriskt framför mig en sprillans fasad! Ingen oro över att vatten blåser in i tillbygget. Ännu ett steg mot vintervila för huset. Men nej, ingen kom. Grannen visade sig vara sjuk, men så småningen fick jag hjälp av hans son i tre timmar. Vi kom en bit på vägen, men inte skuggan av vad tre personer hunnit på en heldag.
Jag gick sen omkring i min ensamhet och funderade på morgonens samtal. Jag tar för givet att jag kan behålla alla människor i mitt liv, även dem jag haft en kärleksrelation med och som senare i livet blivit mina vänner. Jag tar för givet att de ska få följa med även när jag går in i en ny relation. Kanske kan man inte ta detta för givet. Jag inser att jag haft en nonchalant attityd i denna fråga och inte funderat igenom ordentligt vad det innebär. Jag ska lära mig att vara mera seende, inkännande och respektfull i denna fråga framöver i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar