I Rom under takåsarna. 23 grader varmt klockan halv två på natten, jag och faster språkar. Plötsligt springer hon iväg nedför trapporna för att hämta handdukar. Hon bär två tunga väskor - tyngren än mina - ned för långa trappor. Varifrån kommer hennes styrka och outtröttlighet? Tack, kära värld för mina gener. Trots att de medför en hel del komplikationer så skulle jag inte vilja ha andra. Jag behöver lära
mig tygla det som är svårt med att vara som jag och behålla resten. Jag är stark, frisk och svåruttröttlig. Även när jag är sjuk orkar jag förvånansvärt mycket. Positiva känslor ger mig massor av energi.
Idag har vi vandrat långt i platta sandaler och lärt oss att det krävs ett bastant sinne för att bära mycket kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar