Varningstecken och lussebullar

Ett helt underbart citat från Lisa Wollters blogg:

"Kvinnor har effektivt knådat in sig själva i lussebullar och petit chôuer så länge det funnits bakverk och ett matchande patriarkat till det. Bakverk och patriarkat är som kaffe och mjölk."

Jag älskar när en människa ger mig ett nytt sätt att betrakta på. Lisa skrev också om sina favorittankar. Numrerade dem – vilket lysande koncept! En riktig skitdag kan man ju då lätt plocka fram de fem bästa tankarna, i stil med: 

* Jag har möjlighet att när som helst ta mig till Afrika och sitta i en pickup och betrakta giraffer

* Jag älskar att längta efter dig

* Jag är en integrerad del av helheten

* Världen är sinnessjukt vacker ibland

Et c. och känna sig lite bättre med en gång.

Varningstecknen.

Så här ligger det till:

Har en osviklig förmåga att välja en viss typ av relationer, som alla av likande skäl inte blir bra för mig. Jag kan inte utvecklas i dem, jag brakar ner för långt på må-dåligt-stegen. Kan inte se klart, kan inte vara konstruktiv. Hamnar i att känna mig angripen och skuldbelagd.

Det finns vissa igenkänningstecken, egenskaper och behov hos den andre som tyvärr visar sig vara oförenliga med egenskaper och behov hos mig. Och jag saknar uppenbarligen förmågan att lämna denna typ av relation i tid. 

Därför har jag nu identifierat en rad varningstecken - OM jag någon gång igen skulle vara nyfiken på att inleda en relation igen och OM dessa då visar sig, kommer jag att lämna relationen omedelbart, utan att passera GÅ.

Varningstecknen är saker som strider mot mina personliga gränser. Krav som överskrider min kapacitet på så sätt att jag inte kan tillmötesgå dem och samtidigt känna mig tillfreds. Jag behöver hålla mig borta från krav som triggar min tendens att vilja vara till lags och anpassa mig, tills dess jag lärt mig att hantera mina blinda fläckar och garderobsskelett.