Stopp

I går eftermiddag tog det helt stopp när vi efter 20 avverkade punkter på agendan kom till en gata och faster nyss hade köpt två glassar i rad. Klockan närmade sig halv fem och jag hade snällt påtalat att vi bara ätit en minimal frukost och därför behövde lunch snart. Men hon bara körde på med nästa plats och nästa, och blev så förvånad när jag inte ville ha glass. Jag gick där med mina tunga kameragrejor blev mer och mer ledsen, så till slut började jag gråta mitt på gatan. På en lång stund kunde jag inte gå någonstans, och faster fick gå och leta upp en restaurang där jag äntligen fick lite mat. Vi skulle egentligen till en kubansk utställning som jag ville se, men jag hade tappat lusten. I stället fortsatte vi att filma en stund. Sen lyckades vi så klart åka helt vilse med en buss, så det tog ett bra tag innan vi kom fram till vår sida av stan. Nu är det morgon och jag känner mig lite nervös över dagen som kommer. Jag kommer att vara noga med att äta och inte stressa. Hon får försvinna i sitt tempo om hon önskar det. Jag har sovit två timmar för lite i natt, och känner mig lite skakig nu på morgonen. Jag vet i allafall varifrån jag fått min energiska läggning från... Jag är säker...