Bah!

Min meditation har de senaste två mornarna gått riktigt uselt. Så fort jag vaknar  börjar tankarna löpa helt amok och jag kan inte hejda dem! De handlar enbart om saker jag inte gjort eller saker som jag ska göra. Tankarna vrider sig som maskar i hjärnhuset och det är omöjligt att känna mig här och nu och synkron med det förbannade livsflödet. Efter en stund ger jag upp och går upp och sätter mig i massagestolen. Ryggen värker, jag tror mest efter studsandet fram på grusvägar i Johans Jeep. Men också av ovant kameraarbete i två dagar och av icke förlöst ilska.

I mitt liv har jag sällan tid till husligt småpill. Det känns som något främmande, sånt som mostrar eller Heidie eller tonårstjejer håller på med: syr ihop ett armband som gått sönder med fisklina, klipper till filttofflor efter ett par nya skor. Det senare gjorde jag faktiskt idag. Det kändes ganska trevligt, och det var nödvändigt för min trivsel. Går man fyra timmar om dagen kan man inte ha billiga sulor som skvalpar omkring och viker sig under tårna. Jag har också stått och rensat svamp. Svamppillret blev dagens meditationsstund, det rensade ut lite overload ur huvudet.

Jag har också sorterat alla mina kvitton och stämplat upp dem på papper, vilket jag alltid gör en av kvällarna på jobb. Jag har skickat CV för vikariat till Skjerfheimkollektivet och till OP Rehab. Kanske kan jag få ett par dagars vakt som prov i anslutning till nästa arbetspass i november.

Jag har också betalat räkningar och sett över min husplanering. Jag kommer att köra på med husarbete nu efter att ha varit borta så mycket, medan det fortfarande går att gjuta platta till värmepump och måla. Och den nya utbyggnaden måste verkligen tätas så att det inte blåser rakt in, eftersom jag måste kunna dra ur fukten ur betongplattan med luftavfuktare, och snart förhoppningsvis med värmegolvet.
Jag och min blivande hyresgäst kommunicerar varje  dag med hjälp av Google translate... To dobrze!



Förut idag satt jag och kände mig avundsjuk på min kompis Jenni som jobbar som sjuksköterska i Trollhättan och bor i ett underbart hus vid havet på Orust. Hon färdas bara mellan dessa båda punkter. Tänk vad konstant! Alltid toalettsakerna på samma plats, kläderna i samma garderob och inte i en väska eller i tillfälliga lådor. Alla kläder på en geografisk punkt, inte fem mil bort eller 60 mil bort, eller 45. Inte alla datorer, kameror och andra värdesaker utspridda hos diverse folk som man litar på, eftersom vem som helst kan bryta sig in i ens eget så kallade hem. Det är stressande. Livet blir lätt rörigt när man har flera olika hem, och när ens arbetsplatser också tenderar att vara lite hemlika. Jag borde ha en Norgeväska, precis som Carl Larsson hade en väska som alltid stod packad vid dörren. Den innehöll allt han behövde och när han blev för manodeppig skickade hans fru iväg honom med väskan. 


Efter en masa år av tillfälligt boende i tillfälliga hem plus otaliga resor på detta inser jag att det inte är konstigt att jag har utvecklat ett kaotiskt vagabondliv. Callelarsson/Norgeväskan får bli första steget mot resor som inte bidrar till kaosskapande. För övrigt överdoserar jag Omega3 som experiment och äter sex ggr över rekommenderad dagsdos. Plus fisk till middag. Det, ni.