Det är lika svårt för mig att jämna till mitt inre som att plana ut marken på min tomt.
Fundamentet ligger där, stenhårt, efter att ha trampats och trampats av bestämda fötter genom årtionden.
Och om det till exempel utsätts för väta, så är det istället för stenhårt lerkladdigt och dödstungt och svårrubbligt. Det lossar inte från spaden.
När jag gräver där jag står, i mitt inre, lossnar kladdet från spaden? Nja. Idag gick spaden av. Då får man fixa en ny. Kanske gräva på ett nytt sätt.
Det är väldigt svårt att plana ut och få marken helt jämn, sådär perfekt och välavvägd som jag skulle önska. Inget att snubbla på. Ingen grop att ramla ner i. Det tar lång tid. Kräver tålamod. Hur perfekt är perfekt? Vad är bekvämt att leva med? Vad är bekvämlighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar