På span efter kondisen

Jag älskar att känna mig stark och som en tålig slitvarg. Jag vill bli ännu starkare, ännu friskare, ännu smartare :) Mer av allt och helst nu nu! Chefen på jobbet är också lite träningsfetishist, så nu har vi fått ett finfint träningsrum på jobbet. Bra start på morgonen att gå genom de solbelysta snömassorna och ner till garaget.

Jag vill känna att jag lever.

Ibland blir jag ledsen. Men jag gillar det också. Igår kväll snöade jag in på att tänka på mitt gamla trassliga relationsmissbruk och jag kände en massa sorg över att jag är så sjukt envis och vägrar att ge upp saker och ting i tid, som bara är dåliga och bryter ner mig. Varför har jag inte kunnat sätta gränser? Har ju nån slags tanke om att allt går att fixa och inget är omöjligt, och det är ju väldigt bra för det allra mesta, men inte om man försöker göra om nån annan, eller göra om en destruktiv relation utan att ha tillgång till grundproblematiken.

Kan ju bara ändra på mig själv, som känt är.