Mitt i alla beslut som nu ska fattas känner jag ett lugn i mig själv. En förvissning om att jag kan. Att jag genomför en mängd saker som känns bra. Jag befinner mig allra oftast ute i naturen. På landet. Jag är övertygad om att det har varit mycket bra för mig med alla dessa djur och alla träd under denna tid av självåtervinning. Jag har fått tillbaka tron på mig själv. Jag hör min egen röst.
Jag är tacksam för att jag fått anledning att studera mig själv, mina val och mina gränser.
Jag vet när jag gillar att vara gränslös, när det är mindre bra och när det är dags att hämta in mig från uppe i det blå. Jag kan ta medvetna beslut om att inte blanda mig i andra människors processer med sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar