lördag 15 december 2012

Vad hände?


Jag vet inte riktigt vad som hände. Mitt lugna landsortsliv byttes för en stund ut mot något som var skrämmande likt mitt gamla liv, det vill säga en massiv rush fram och tillbaka över hela Sverige och utlandet...

Dessutom har jag varit sjuk och inte kunnat hålla mitt högintensiva träningstempo, vilket gjort mig lite sur. Svårt att acceptera att mina strålande resultat gått ner en smula, jag är ju en sån inbiten tävlingsmänniska.


Nåväl. Jag drog till Norge och jobbade, låg bra till i mina löparrundor på morgnarna.
Sen lång bilresa till två föreläsningsdagar i Gamleby, en av de svenska småstäder där jag bott. Det var riktigt kul att återse den gamla byabiografen och det fullkomligt underbara torget i Gamleby.

Sen blev det filmning i Örebro, och tillbaka hem till en mycket trevlig glöggkväll i hemmets härliga vrå.  Kvällen slutade på världens bästa sätt.

Inte långt efter blev det bil till Göteborg och Spanien i en vecka tillsammans med en lessen mamma som saknar sin avlidne make. Vi avverkade en bouppteckningsstart och kände in om det här är en plats som min mor ska behålla nu, eller om det är dags för försäljning och för nya kapitel att skrivas.
Vi försökte muntra upp oss med att handla skor, men Stellans frånvaro i sammanhanget gjorde det svårt att ha riktigt kul. Men vi hade det i alla fall ärligt och inga tramsiga spel för gallerierna, inga fasader utan bara ärlighet och sorg som bröt fram då och då. Det blev en bra resa.

Jag fick lite tid för mig själv på ett mysigt gym, fullt av maskiner och fria vikter och med en underbar utsikt.

När vi kom hem var det dags för jobb på Fitnessfestivalen i två dagar Tillsammans med Renzo och Hanna, ett riktigt coolt filmarpar. Kanske kommer vi att göra flera saker ihop framöver, de är riktigt inspirerande, och inte minst träningsfokuserade på en skönt sätt.




Hem från Göteborg, och vidare till min nya lägenhet i Stockholm. Det känns lite overkligt att tänka att jag nu byter hem igen. Jag har processat detta en del, kan man säga. Det känns sorgligt, det känns nödvändigt, det känns bra, det känns allt möjligt. Men det finns en mening med detta, ja det finns flera.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar