Kärlek kommer ur hjärtat. Som rent vatten. Klar och stark.
Jag känner att jag blir arg och ledsen när den inte respekteras.
Antagligen för att jag är stolt över min kärlek!
Den är något fint.
Livet handlar inte om att försöka se och förstå vad nån annan förväntar och behöver av mig.
Utan att känna efter vad jag själv är förmögen att ge. Och ge det.
Om jag ger utifrån mina egna förutsättningar är jag ärlig och sann.
Och om jag känner att jag inte får nån respons på mina känslor känns det inte bra att fortsätta tränga mig på.
Att vara eller inte vara två?
Det är frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar