Det finns ett naturligt rangsystem hos människor. Familj, vänner, grannar, kollegor, bekanta, en okänd på gatan. Man bemöter människor på olika sätt. Jag är med på det resonemanget i teorin, och jag pratar ju inte om mina mensproblem med en formell kollega. Och inom den nära kretsen selekterar även jag. Men när jag går till mig själv och tänker på mitt eget rangsystem så har jag vänner som står mig närmare än delar av familjen. De har blivit en del av vad jag ser på som min familj. Jag pratar med mina närmaste vänner om det mesta, kanske om för mycket saker? som hör till familjen. Rangsystemets regler lär man sig hemifrån, verkar det som. I mitt hem såg rangsystemet mera ut som: vi två är en enhet. Alla de andra finns långt utanför.
Jag var jättenyfiken på alla de där som var utanför! Jag ville komma in i deras värld, den kändes så spännande, förgylld i kanterna, bättre än min. Jag ville ha mera. Kanske revolterade jag mot det där trånga vi mot världen - genom att sträcka mig efter just världen. Rädd att gå miste om den. DÅ handlade det om att jag ville ha en stor familj. "Det känns så futtigt med bara du och jag", sa jag till min stackars ensamma mamma när hon hade tagit med mig på semester och vi satt på balkongen och tittade ut. Det spelade ingen roll som det var grannarna eller de vi satt bredvid på flyget till Mallorca. Jag ville vara med andra HELA TIDEN. Jag försökte alltid dra in andra människor i det som mamma tyckte var vår privata sfär. "Helena, man bjuder bara inte in ensamma människor på julafton!!! Det är en högtid för den närmaste familjen!!"
Varför det var så viktigt för mig vet jag inte. I mitt första hem, hos pappa, fanns ju ofta mina tre syskon och pappa och mamma. Kanske längtade jag tillbaka till min kärnfamilj. Det här med att bara dela vissa saker med den närmaste, det vill säga sin mamma, vände jag mig också mot. Jag har för mig att jag berättade saker som var privat för mina kompisar, som mamma inte ville att de skulle känna till. "Det håller vi inom familjen."
Varför lärde jag mig inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar