Bryt ett ben, byt en arm

När jag river upp golvet i köket är en del golvbjälkar ruttna. I början backar jag för jobbet och tänker spara de stackars skarvade bitar som ser OK ut, men efter ett tag fattar ju även jag att detta bara är dumsnålt. Lika bra att riva bort skiten och sätta dit nya, fräscha grejer. Inget halvdant grundjobb när man lägger ner så mycket krut på allt runtomkring, nytt golv, isolering.

När jag river i mig själv... är jag ganska kass på att ens se de de där ruttna bjälkarna. "Näe, men det DÄR draget hos mig är nog inte så dåligt, och om det är LITE dåligt så går det säkert att bara slipa lite på sidorna så ser det bra ut!" tänker jag. Och byter inte ut de delar med min personlighet som inte gagnar mig. Jag vill istället inte se dem alls. Och det gör jag ju knappt heller,

för vad är det som är dåligt med mig? :-) Jag är ju så himla perfekt...