Sena nätter med mycket tankar. Jag är kvar på jobbet i Norge, åker på tisdag till Göteborg för att filma min faster som ska repa i sitt hem i Göteborg inför en turné. På onsdag ska vi planera vår förestående resa till Rom. Torsdag ska jag för sista gången filma fiskarna på båten Sandö, och sedan åker jag tillbaka till Uppsala. Får se hur sent det blir med filmandet, om jag pallar att köra hela vägen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har något bra att komma hem till.
Mitt liv är verkligen en serie händelser och aktiviteter som oavbrutet avlöser varandra. När en lucka inträffar - någon ställer in eller planer förändras - känns det alltid som att jag får en fin present i form av värdefull tid. Ibland använder jag den tiden till andra måstesaker, men ibland använder jag den för att fika med en vän, ligga på min gräsmatta, klappa kor eller plocka plommon.
Jag inser att den där tiden, lucktiden, är tid som jag själv måste planera in i mitt liv om det ska bli härligt att leva det. Jag har så länge velat få bukt på min överplanering men jag verkar inte klara av det.
Ibland behöver de där luckorna vara en hel dag eller en helg. Ibland räcker det med tio minuter. Men just nu har jag inga alls. Tyvärr måste jag nog se på dem som ett åtagande, att det är ett jobb jag har fått, att planera in luckorna i mitt liv. Jag har lättare att lyssna på andra än på mig själv. Jag kan ju låtsas att jag får betalt för det. Eller att en läkare sagt till mig: du måste börja meditera tio minuter varje morgon, annars dör du. Jag får kanske börja så.
Min far stressar aldrig. Min bror har alltid ledig tid över till middagar, kalas, en promenad med en häst. Han planerar aldrig fullt! När jag träffar dem nu i veckan ska jag intervjua dem på allvar om hur de gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar