Det är ju rätt kul att ha sig själv som arbetsuppgift på sitt arbete. Just nu arbetar jag med min fysik och mitt psyke. På heltid. I psyket ingår diverse olika moment:
mental träning, kontinuitet, skriva fakturor, betala fakturor, ännu värre - sortera papper, försöka sluta köpa nya skor, fundera kring olika delar av livet och mina förhållningssätt till dem, strategier kring min framtid, planering av nya jobb, et c.
Förhållnigssätt till olika delar av livet kan vara till exempel till närvaro i min egen kropp, eller till sex och sexualitet. Där går ju då psyket och fysiken ihop i ett spår. Jag kan ju känna mig intresserad av att ha sex, trots att jag inte har någon relation, men när det ska bli ett stort projekt att skapa förutsättningarna blir jag otålig och tappar motivationen till det. Dejtingsajter är inte min grej och inte enkelspåriga testosteronhannar heller, fast jag tyvärr fastnat för sådana ibland. Blindspår. Eftersom jag bor på landet är ju inte utbudet av tilltalande objekt så många, trots att jag bor i ett hushåll som innehar en frekvent besökarrate av män i 25-45 årsåldern – på grund av min flitigt dejtande sambobabe. Hittills har det inte dykt upp någon man som jag skulle vara sugen på att ta över... är jag kräsen eller oskuldsfull eller cynisk? Tja, det kan jag ju behålla för mig själv, som en liten spänningsutlösare för eventuella intressenter.
Jag tycker om erotik, spänning, fantasi och män som har en självklarhet i sin sexualitet. Som är hemma i sig själva och trygga i vilken roll de än spelar. Som kan leka och skratta men också vräka in mig i en garderob eller tända hundra ljus på sex kvadratmeter och lägga en madrass i mitten. Jag tycker om bilsex och såklart älskog i skogar och på berg. Men jag kan också vara lite bekväm och tillfredsställa mig utan man och i sällskap med en snygg, erotisk film.
Varför spårar jag in på det här? Sexualitet är en av mina starkaste drifter. Precis som hos alla andra, man är väl bara mer eller mindre vän med den. När jag fokuserar på min hjärna och min kropp, blir dess funktioner allt tydligare. Jag känner kroppen mera. Kyla, värme, känsel, ansträngning, spänningar. Behoven inuti blir tydligare, som hunger, trötthet, kåthet. Med träningen blir kroppen lugnare, men också mer alert, på språng, redo att jobba. Jag känner mig vaken, full av kraft. Levande.
Nu kittlar det i mina överarmar. Jag tänker på att cykla. Jag tänker på rörelse.
Igår red jag barbacka på en av våra hästar som varit sjuk länge. Det var en jättehäftig upplevelse. Vi brukar gå ut och promenera, hon och jag, och nu satt jag plötsligt på hennes rygg. Men hon var fortfrarande fri, utan bett. Bara tyglar, nosgrimma och halsrem. Hon puffade på mitt vänsterben och stod sen still och kände in tyngden med ryggen. Spände lite här, kompenserade lite där. Sen gick vi!
Hon var så glad och alert och njöt att få vara i en gammal roll jag tror hon saknat. Vi kom hem i skymningen, dimman låg tät över fälten. Jag tänkte att jag älskar det här livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar