Från Östermalms Hermeliner till vildkatterna på Stora Askerön

Om jag till fullo skulle avslöja för er hur de senaste månaderna - eller det senaste året - av mitt liv har sett ut, skulle ni inte tro mig. Jag menar allvar. Det är faktiskt som en småsjuk och bisarr film, som jag regisserat, tydligen helt för mig själv.
Och vad allting handlar om: ja, vad handlar allt egentligen om?

Att vissa saker i livet kan man inte styra över. Hur mycket man än försöker.
Och ju mer man försöker styra det, desto galnare blir livet. 
Mitt senaste år har till största delen gått ut på att hitta en pappa till mitt blivande barn.
Hur skaffar man barn när man är 40 om man inte har en etablerad relation, och hittills i livet inte direkt gjort succe i långa, sunda och balanserade relationer? Och om man inte vill åka till Danmark och köra barnracet helt ensam tillsammans med några spermier från en spridningskåt (eller kanske bara fattig och studerande) dansk småpojk?

Det finns flera lösningar.
Eller tja, det trodde i alla fall jag:

*Antingen skaffar man barn med en gammal betrodd, manlig vän.

*Eller så hittar man en likasinnad barnlängtande man, som är beredd att skaffa barn utan en relation och ha delad vårdnad.

*Eller så dejtar man hårt, och försöker casta fram karln, i en privat version av Bonde söker fru. Expresskärlek, med andra ord. Denna teknik tarvar en hård urvalsprocess, vilken jag för övrigt inte är någon expert på, eftersom jag är av en ganska förlåtande karaktär.

*Eller så träffar man vänners manliga vänner, och ingår ett slags förbund, där man baserat på att det finns tillräckligt av fysisk attraktion, gemensamma intressen och värderingar, liknande livsmönster, liknande själar, bestämmer sig för att försöka skaffa barn ihop, samtidigt som man dejtar och lär känna varandra under tiden. Ett slags arrangerat äktenskap, fast självvalt.

*Man kan så klart också skaffa barn med ett homosexuellt par, eller med ett par där kvinnan inte kan få några barn, och paret av någon anledning inte får eller vill adoptera.

Jag kan säga att jag seriöst har prövat få till en bra förutsättning i samtliga metoder ovan, utom den sista i raden. Av högst olika skäl, har ingenting fungerat. Detta till övervägande delen bestående av att jag inte varit nöjd med kriterierna för relationerna.

Så här såg det ut
En man är arbetslös, utbränd, ekonomiskt tungt belastad, sjuk och sönderstressad. En annan har ett ex som maniskt förföljer honom. En tredje är kronisk arbetsnarkoman och valde att hoppa på ett mycket krävande arbete, samt kom fram till att han inte vill skaffa barn utan den stora kärleken. En mycket ansedd och av vänner betrodd hederskapten lovade mig att på alla sätt göra mig lycklig, och försvann sedan spårlöst och efterlämnade en känsla av orenhet. TVÅ andra män - en från öst och en från väst - ville gärna skaffa barn med en så vacker och intelligent kvinna som mig - det var bara det att de båda råkade vara gravida med var sin annan kvinna samtidigt, dock utan relation i något av fallen.
En (ganska) ung man har nyligen slutat ett 15 år långt missbruk och flyttat hem till föräldrarna för att få hjälp med avhållsamheten. En särdeles intelligent man har nyligen lämnat en lång relation, just skaffat en ny bostad och bor i en stad långt från mig. En man är inte ens en man utan en blå rymdvarelse och avatar med en speciell svans, och spelar i en helt annan division: han är nämligen mestadels upptagen med att skapa struktur och rädda världen. En man är förlovad men vill lämna hus och relation och är öppen för flera barn med mig. Åter en annan man är mycket klok har en svart historia, omges av hemska rykten och har en smågalen och nitisk polis efter sig.

Dessa män  är nu inte skildrade i någon kronologisk ordning, och alla ni nyfikna som undrar om jag har haft sex med alla dessa män på ett år så är svarat givetvis NEJ. Det här handlar inte om sex. Det handlar om en längtan att vilja leva på ett nytt sätt, i en ny värld. Med nya upptäckter, utmaningar, rikedomar och sorger. I närvaro. 

Mitt i denna process har min mamma fått cancer och opererats, jag har själv fått aggressiva cellförändringar och opererat livmodertappen, jag har impulsköpt ett stort gammalt kråkslott och totalt tröttnat på att ständigt resa omkring.

Kanske kan ni nu förstå varför jag inte riktigt hunnit med min blogg....
Men nu är zigenarprinsessan Byggarbabe tillbaka hos er.