När du minst väntar det, sitter den där. Kniven i ryggen. Smittan i blodet. Sprutan i armen. Drogen i hjärtat. Det går inte att skydda sig från livet, det går inte att skydda sig från livet.....
och även fast mantrat låter enkelt är det lika isande skräcklikt när smärtan sätter in. Besvikelsen för att det inte var så bra som jag trodde. Varför det nu skulle det vara det. Och vem är jag att avgöra vad som är bra och inte. Den här skiten som händer nu kanske är det bästa som hänt mig.
Det som har varit bra, har varit bra. Nu är det dags att gå vidare mot annat bra.
Så kom bara, tryck in knivarna.
Jag är inte rädd. För jag vet att jag kommer att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar